Jag måste på nåt sätt försöka infiltrera mig bland frankofilerna i den här stan - det är som ett tomt hål i mig som jag glömmer att finns, tills jag ser en film, hör en låt eller bläddrar i en tidning. Och då sköljer det över mig igen - alla minnen, saknaden, dofterna, granntantens blommiga klänning, den arga hunden i hundkojan, de blåklädda nunnorna i skolan, hasselnötsbuskarna kring ridbanan, bergstopparna,vännerna, barndomen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar