Jag lyckades nämligen med ett litet konststycke - jag sprang hela 10 kilometer* i duggregnet på midsommardagen! Det var så fint att springa där i det varma sommarlandskapet, på sandvägar, omgiven av kossor, lupiner, smultron och t.o.m. kunna - såhär entre nous - stanna upp en minut för att hoppa över diket och in i skogen och snabbt vattna mossan lite grann. Det brukar jag aldrig göra i stan kan jag berätta.
*jag har inte själv mätt upp sträckan, och hade inte heller runkeepern med, men väljer att gladeligen lita på vad min svägerska påstod
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar