Om nån har saknat snigeln så är det för att hon fått flytta hem under veckoslutet och varit upptagen med seriöst boande (det som man lär drabbas av då man väntar smått), något hon varit depriverad från under tre månader av exil. Nu börjar hemmet anta en beboelig form igen, men mest tack vare den snälla sambon som släpat och burit och kånkat dagarna i ändå medan jag långsamt vaggat efter och bidragit med försynt moraliskt stöd.
Nu är nästa fas påbörjad, Projekt
Hallonbladsté:
2 kommentarer:
Stort grattis tll flytten hem! de måste kännas fantastiskt.
Tack, det är verkligen skönt att få vara hemma igen, kan knappt fatta. Ändå gick 4 månader overkligt snabbt! Men en sak är säker - never again putkiremppa.
Skicka en kommentar