26 okt. 2011

Dagens viktiga

Det har kommit en ny turkisk peppar. Den är helt god, den är ju stark och söt och sådär.


Men ätandet av den förbryllar mig lite. Den klassiska modellen klarar jag galant av, den som man suger en liten stund på så det går hål i ändan* och sen sipprar all stark salmiakssaft ur tills man krasande kan demolera det hårda skalet. Men dehär? De är ju mjuka, och sen geggiga innuti, och dessutom trekantiga. Hur gör man då?

Det här med att tänka utanför boxen känns jobbigt. Kalla mig bakåtsträvare, men jag saknar fortfarade den gula påsen, den med de bruna lakritspepprarna.

*nä, nu tror ni fel

4 kommentarer:

Pia sa...

den gula påsen var bäst. Ingen protest.

Eva sa...

Oj...även jag saknar den gula!

Anonym sa...

Precis! De var helt klart de bästa turkisarna.

mammaspring.com sa...

nämen är de mjuka? var hittar man de här? måste ta en sväng förbi godishyllan imorgon!