Boeuf B.

Grytmat är tröstmat, och jag kände för bœuf a la bourgignonne ikväll (eller bœuf bourgignon som det också kallas). Jag kollade lite i Hannas recept och tyckte det lät bra. Tills jag, som tro det eller ej, sällan överdoserar på vinet* missbedömde köttmängdens förhållande till flaskan. Jag hade alltså halva köttmängden mot vad receptet utgick från, och inga morötter, men hällde flinkt ner mer än halva vinflaskan i grytan. Kröhm.


Det blev helt ätbart till sist, trots att jag kanske inte velat bjuda in Julia Child på middag just ikväll.

Och vinet, kanske nån undrar? Många väljer just en Bourgogne enligt den geografiska principen (mat och vin från samma region gifter sig naturligt bäst) men jag skulle kanske välja en Chianti nästa gång. Nu körde vi bara med ett billigt franskt bordsvin, Vin Rouge du Midi hette det visst, och kostar c 6,50 euro.

*Peppe nämner att hon sällan är berusad, och jag kan sälla mig till det sällskapet. Man kunde ju önska att snäppet salongstipsy skulle vara det nya fullt-ös-medvetslös?