I mitt barndomshem hämtades granen från skogen någon dag före julafton, men fick stå och vänta ett tag i farstun. Först på julafton (eller var det dagen innan?) fick man ta in den och klä den. Min mamma gick hela hösten och spanade in lämpliga kandidater, och det var bland det roligaste jag visste att få dekorera och pynta den när man väntat så länge. När det väl var gjort gick vi till min farmor för att gå igenom samma procedur med hennes gran medan vi lyssnade på julfreden på radio och drack kaffe.
Julen var nog ganska magisk när man var liten, och jag önskar så att jag kunde ge samma känsla vidare åt mina barn.
4 kommentarer:
Helt ljuvlig bild, så stämningsfull!
O att få samma känsla själv...julfiilisen är så borta i år, vet inte vad jag ska börja göra åt saken...
Jättevacker bild, o vad sött Lykkes hår är!
Vi firar så lite jul att jag nästan tycker synd om min pojke. Jag skulle ju villa att han upplever magin jag själv minns från min barndom!
Det är inte så lätt att hitta den där fiilisen mer när man är vuxen, kanske beror det på all stress som byggs upp där före? Måste jobba på att få bort den.
Skicka en kommentar