Vi är ignoranta ateister, eller åtminstone agnostiker, i vår familj, och jag var inte riktigt säker på hur jag skulle bemöta hans nyfunna tro. När jag slutligen fann mig och respektfullt försökte säga nåt om hur det eventuellt var gud, eller eventuellt bara en plötslig lyckosam väderleksförändring, gick han vidare till nästa ämne och upplyste mig om att han slutat äta produkter som innehåller svinkött.
Se nu så trångsynt jag är! Här hade jag bara själviskt antagit att han blivit kristen, men tydligen är det ju islam han följer.
Vad har ni för tankar kring barns tro? Om ni inte är troende själva, vad tycker ni tex om julkyrka i dagis/skolan? Religionsundervisning eller livsåskådning?
5 kommentarer:
Det där är nog en svår fråga. Jag tycker att julkyrka (eller påskkyrka för den delen) är mysigt och skulle inte själv ge upp den upplevelsen fast jag är ateist. Jag tycker vissa psalmer är fina och många julsånger handlar ju också om Jesu födelse men jag sjunger dom för mina barn för att dom är fina sånger. Det finns enligt mig en viss trygghet i att ha något att tro på så jag tycker att religionsundervisning (sådan som den är i Finland) också kunde vara ett alternativ åt mina barn. Men eftersom dom inte hör till kyrkan så kommer dom säkert att måsta gå på livsåskåding (vilket iofs inte är någon dålig sak, där lär man ju sig om olika religioner och om, ja, livsåskådning). Svårt ämne att diskutera i skrift för man får inte sagt kanske det man egentligen vill säga så att inte hälften av läsarna tycker man är en idiot. :)
Men summasummarum, jag är ateist, mina barn hör inte till kyrkan men får lära sig om alla religioner och får tro på vad dom vill när dom blir stora. Och jag hoppas dom får gå till julkyrkan i skolan.
Våra barn hör till kyrkan, det gör jag också men inte min man. Jag hör sannolikt till majoriteten av en grupp likasinnade: inte aktivt troende men i grund och botten finns det "något" som gör att jag fortfarande är skriven till kyrkan (och jo, jag har funderat över det).
Vi har valt livsåskådning för barnen, vi ville att det skulle vara mer allmän lära än religion. I dagis har de deltagit i ev.luth - grejerna som där ordnas. Och i skolan går sonen med till kyrkan.
Speciellt sonen , nu på trean, har alltid varit lättpåverkad och varje december har alltid varit fyllt av frågor om gud och jesus osv. Ett litet roligt minne; han var väl ca 5 år och sade till sin dagisvuxna på morgonen "Oj Maija, on niin kiva kun meillä on yhteinen harrastus - Jeesus!". Maija blev alldeles besvärad och kände sig tvungen att förklara (sig för oss föräldrar) att hon nog inte haft något mera religionsundervisning än "normalt"....
N&M´s mamma
Ingen av oss hör till kyrkan men vi har inget emot att Edvin besöker kyrkor med dagis. Dom sjunger ju och sånt, det blir en upplevelse.
Ännu har han inte talat om gud men den dagen, den sorgen!
Jag hör till kyrkan men är inte aktivt kristen. Däremot skulle jag gärna tro på något.
Barnen har inga tankar om religion än så länge men något som stör mig är att de mer eller mindre tror på julgubben och det är ju bevisligen en påhittad figur :)
Jag har inte riktigt förstått varför det i många sammanhang är mer rumsrent att låta barnen tro på julgubben än på något religiöst? Men jag låter barnen hållas och de får tro på julgubben och det skulle jag även göra om det gällde något religiöst.
Att barnen har religionsundervisning i skolan tycker jag är bra så länge den är saklig och inte påtvingande. Att veta vem Jesus var tycker jag hör till allmänbildningen, likaså att känna till andra religioner än enbart kristendomen. Mycket i vårt samhälle är dessutom uppbyggt på kristna värderingar.
Intressant, tack. Jag ställer mig lite skeptsik till religionsundervisningen i skolan, för jag minns åtminstone själv att vår lärare ganska långt framställde berättelserna som sanning, istället för historier. Och på nåt sätt tycker jag att det borde komma hemifrån det där med tro, inte från skolan. Å andra sidan tycker jag att kyrkor är vackra, stämningsfulla och historiska platser, och besöker dem gärna - men helst så att jag är den som besvarar frågor som mitt barn kan tänkas ställa, inte nån "okänd". Och jag ser definitivt pointen om att det är allmänbildnande, det tycker jag också.
Skicka en kommentar