Hur man tämjer vildungar

Vi hade inte precis den soligaste morgonen, och mina nerver höll på att säga *POKS* av allt gnäll, rådd och trots mina två små kompanjoner åstadkom. Jag hade ändå sinnesnärvaro att snabbt trycka ner varsin cykelhjälm på våra huvuden och springa nerför trapporna och ut i solen innan det blev ugly. Sen trampade vi iväg, stannade till i några parker på vägen, och tog till sist en fika vid strandcaféet.
 

På hemvägen belönade jag mig själv med några pocketböcker från emmaus-loppiset runt hörnet.




Det känns som om vi varit igång en evighet. Och nu har vi ännu hela eftermiddagen kvar. Yippie.