2 aug. 2013

Måste få ventilera om kroppar

Okej, dethär blir lite längre än vanligt hörrni.

Jag har på några bloggar sett hur A Beautiful Body –utmaningen spridit sig. Det handlar alltså om hur kroppen ser ut hos en kvinna efter att hon fött barn. Hur brösten kan ändra form, magen bli degig och så. Och utmaningen går ut på att posta en bild på sig själv, så att andra kvinnor ska få se verkligheten och utplåna eventuella idéer om att man måste se ut som värsta photoshoppade supermodellen också efter att ha varit med om barnafödningsresan. Eller ja, åtminstone se helt oförändrad ut.

 Först tänkte jag att det var en bra grej. Och det kan jag ju tycka fortfarande, för visst är självförtroende och självkänsla viktigt. Men så kom jag plötsligt ihåg min lilla Barnsjukhus-utmaning här på våren, den som nu aldrig riktigt tog fart i mitt tycke – och började jämföra dehär två. Dumt iofs, eftersom min blogg är en fjärt i rymden, och det antagligen skulle ha varit en helt annan sak ifall nån annan dragit igång den grejen på allvar, nån finsk eller rikssvensk storbloggare. Men det som gör mig betänksam är alltså att det här med att en skruttig mage och bristningar på låren kan engagera så himla många, medan sjuka barn inte verkar inspirera till desto större medborgaraktivism.

 Kanske nån tänker att jag reagerar barnsligt nu, att det handlar om att mitt “projekt” inte fått tillräckligt uppmärksamhet och att jag är sur för det. Och kanske det är lite så, men barnsligt eller inte, så känns det ju lite konstigt hur folk “väcks upp” av olika saker. Och vill nån dra fram argumentet om att man inte kan eller hinner engagera sig i ALLT, för det finns ju så mycket - allt från jämlikhet till djurens rättigheter till mobbning till droger till flygekorrar – jo, så är det ju. Men nu blev jag så pass provocerad att jag bara måste ventilera mina tankar lite. För ganska knäppt känns det att folk inte har annat att fundera på än sin egen napa!

Men nu är poängen alltså INTE att dissa vare sig A Beautiful Body-kampanjen eller dess deltagare, utan tvärtom lyfta fram hur tråkigt det är att den verkar behövas överhuvudtaget. Att så många sätter ner så mycket tid och energi på nånting som sist och slutligen är helt naturligt, och dessutom borde vara ganska oväsentligt. Jag var själv lite noijig over min kropp i tonåren, som de flesta, men nuförtiden tänker jag inte just alls på den. Det som irriterar mig är inte min tigerrandiga, mjuka mage eller låren mönstrade av blå spindelväv, utan snarare då jag inte orkar springa den sträckan jag tänkt mig, eller då ryggen gör sig påmind när jag dammsugit under soffan. Men skillnaden däri är ju att vissa saker går att åtgärda, andra inte. Vissa saker spelar roll för framtiden, andra verkligen inte.

10 kommentarer:

Pia sa...

Har grubblat i samma banor. Speciellt denna vecka efter att jag lyssnat på Linns sommarprat och vi uppsökt barnläkare (små blessyrer) och perspektivet öppnat sej ännu mer. Kroppen har många fina funktioner som man ska värna om och sköta om. Och just barnsjukhus är så himla viktigt!

Det behövs en enorm motvikt mot alla glassiga ideal som vi hjärntvättas med, på så vis kan jag tycka att A beautiful Body-utmaningen fyller en viktig funktion. Men jag önskar så att den inte ens skulle behövas.

fd bedragen sa...

Bra skrivet! Det var jätte synd att din "kampanj" då inte spred sig typ alls. Jag tror att det har att göra med pengar dessvärre. Genast när man ska ta fram plånboken så börjar man fundera men när man kan jobba för en god sak gratis och genom att sätta ganska lite energi ner på det dessutom så är man genast med. Jag är inte bättre själv. Deltog nog i barnsjukhusinsamlingen men med ynka tio euro (ska göra det igen, skriver nu här så att jag verkligen gör det) och har försökt sprida grejen men inte en enda person har blivit ivrig, inte ens min egna pojkvän (för helsike) och då har vi en bebis på kommande. MURR!

Tycker nog också att mammakroppskampanjen är bra, speciellt som jag själv (med min ätstörningsbakgrund) stressar en hel del för hur min kropp ska se ut efteråt. Men jag hoppas att jag sen inser vad som är viktigt här i livet.

Helena S sa...

Bra point men tror som ovan att det har med fyrk att göra. Men jo kroppen tar stryk. Efter första barnet hade jag bara ett snittärr som bevis men efter andra har jag blivit manglad både ute och inne och får ibland påminna mig själv om att vidga mitt perspektiv och inte stirra för djupt i min nu alldeles konstiga napa. So what att kroppen förändrats, den har tillverkat två härliga individer som tack o lov är friska!

Helena S sa...

Bra point men tror som ovan att det har med fyrk att göra. Men jo kroppen tar stryk. Efter första barnet hade jag bara ett snittärr som bevis men efter andra har jag blivit manglad både ute och inne och får ibland påminna mig själv om att vidga mitt perspektiv och inte stirra för djupt i min nu alldeles konstiga napa. So what att kroppen förändrats, den har tillverkat två härliga individer som tack o lov är friska!

Termografering sa...

Your blog is a Beautiful light filled our home, and Absolutely lovely :)

Morzan sa...

Bra skrivet och funderat, som alltid. Kanske en del med barnsjukhusgrejen är den, att det ju känns så fel att inte staten drar ett större lass (hela lasset), utan att det faktiskt krävs också privat finansiering. Känns ju så absurt, med tanke på alla biblioteksbyggen och sånt. Och A beatiful body- kampanjen är väl okej, men håller totalt med dig om att den ju borde vara onödig. Ändå hoppas jag att dessa mammor försöker undvika grav övervikt, med tanke på deras egen och barnens hälsa. Men ärr och sånt, who cares.
Det var så roligt att ses igår, synd att jag inte märkte då ni for. Vi hörs, kram!

Anonym sa...

A beautiful body utmaningen fyller i min mening nog en viktig funktion. Det finns så otroligt många som är osäkra på sig själv och om de nu får bättre självkänsla så kommer ju barnen också att ha nytta av det.
Din barnsjukhus utmaning har säkert fått också ndra än mig att betala in en peng utan att känna sig tvungna att skriva en kommentar om det på din blogg.
Mamsen

Maria M sa...

Vettiga tankar. Jag tror att många tycker det är surt att inte staten satsar mera på/ finansierar sjukhuset... utan att det räknas med att sjuka barn får det att klirra i kassan. Det gör det ju faktiskt också (och tur är det!!!).

smilla.ratata.fi sa...

Tycker nog att det är lite att jämföra äppel och päron. Av principiella skäl tänker jag inte stöda barnsjukhuset i och med att det vansinniga i att ett av världens rikaste välfärdsstater med stark stat inte hittar medel att statligt finansiera det. Det bör och skall gå och jag vill inte börja gå på en amerikansk väg av välgörenhet, motsatsen till vad Finland hittills stått för. Tycker därför att jämförelsen är lite haltande, den ena handlar egentligen om väldigt viktiga principiella och praktiska beslut i statsförvaltningen och politiken, den andra om den mycket personliga relationen till den egna kroppen.

Linda sa...

Jag tycker självklart också att det är staten som borde finansiera ett såhär viktigt projekt - men nu verkar det bara som att de inte får till det, och då är risken överhängande att de sjuka kidsen helt enkelt blir utan. Och när det gäller ens eget barn (japp, vi har varit i den sitsen) så tro mig, sdå skiter man blankt i vem som finansierat vården bara man får den när man behöver den. Så enkelt är det för min del.

Ja, och det där med kroppskampanjen, så blir jag lite trött på denhär enorma, egoistiska, fåfängan i samhället. Orka bry sig om lite magkorvar när folks barn är dödssjuka. Men jo, det är som att säga att man ska vara glad över den finska skolmaten när det finns barn i afrika som dör av svält - ändå klagar folk galore och tycker kanske att också det är att jämföra äppel och päron. Var och en med sitt.