17 okt. 2011

Surtanten

Överväger att ta kontakt med postkontorets chef och fråga varför i all världen de måste sälja godis där, av alla ställen. Måste dessa sötsaker trugas på en precis överallt? Vill jag ha karkki går jag till butiken eller till en kiosk, på posten behöver jag faktiskt bara frimärken. Vill mina barn däremot ha sötsaker, ja då kan de följa med mamma på ärenden och gnälla precis överallt, för vid vareviga kassa finns det chansen. Morr.

5 kommentarer:

Heidi sa...

Kanske någon vill överraska sin vän med att skicka godis per post?

Linda sa...

Nå jo, då är det ju indeed en mycket trevlig vän! Men ändå, ska posten sälja allt som nån kan tänkas vilja skicka till sin vän?

Sofia sa...

Jag håller med dig, det är helt befängt. På mindre orter, med längre avstånd mellan posten och kiosken/butiken kan jag ännu förstå det. Vår närmaste post ligger vägg i vägg med en k-butik, och där känns det bara vansinnigt med allt godis.

veronica sa...

Är nog snedvridet med detta godis överallt. Fasar den dagen mina små förstår sig på godis. Så länge det går håller jag dem borta, russin och xylitoltabletter är det de få och är så glada så:)) Fast dröjer nog inte länge innan vår snart blivna treåring får upp ögonen på godiset...tills det kan väl gå till posten;)

Linda sa...

Sofia, precis. Och jag förstår bra att det är annat på landsbygden, men här?

veronica, min 7-åring är en lost cause för länge sen, värre socker addict har jag inte sett. Ettåringen håller sig i skinnet tillsvidare, och blir lika glad av en bit banan!