Puppy love

Min äldre dotters lilla fyra-åriga hjärta bultar särskilt hårt för en viss pojke från hennes dagis. Det sorgliga är att han nyss slutat där pga av att familjen flyttat, och jag tror hon inte riktigt insett att deras saga förmodligen inte kommer att sluta med bröllop, confetti och happy ever after.

Jag tyckte dock så synd om henne när hon så många gånger uttryckt sin saknad efter honom att jag kontaktade hans mamma för att ordna en lekträff för de unga tu, vilken också verkställdes idag hemma hos oss. Han hade uppenbarligen haft ledsamt efter henne också, och uppvaktade henne storslaget med en bild av sig själv, ett litet brev och ett egenhändigt ihoppysslat diamantarmband. Jag smalt totalt, och måste nästan torka mina egna tårar också då det var dags att igen säga hejdå.

Han och hon, omgivna av fjärilar

Hade först tänkt visa hela kortet, men så kändes det plötsligt för personligt. Min lilla flickas allra första kärleksbrev, vilken skatt - nånting att ömt spara bland sina finaste saker. Med vilken rätt skulle jag få fläka ut det för hela världen? Men en liten detalj bjussar jag ändå på, och håller lite tummarna i smyg att även om deras vägar skiljs nu så kanske de möts upp nångång senare i livet igen - så himla söt unge, definitivt svärsonspotential!