Själv satt jag bak ännu då jag var tonåring tror jag. Jag är inte helt hundra, men månne inte den magiska gränsen gick vid konfirmationen? Där har den en tendens att gå i vår familj gällande många saker- också en skvätt vin kunde man få smaka på till maten efter att man blivit konfirmerad.
Hur var det för er? Eller vad tänker ni med era barn, när får man sitta framme?
6 kommentarer:
Det finns visst någon längdgräns för krockkudden, typ 145cm? Dom säger att under det är det farligare att sitta framme med kudde än utan, så det kanske jag skulle ha som gräns? När den infaller är väl sedan väldigt individuellt. Själv fick vi sitta framme någon gång i högstadiet tror jag? Fast det hände kanske en gång i året, så det var inte så mycket att hurra för
W får sitta framme korta sträckor, som från dagis hem ibland (lugn byväg med 40-gräns). Vet faktiskt inte hur lagen går?
Det är längden som gäller. 145 är det visst i Finland, 150 i många andra länder (det står väl kanske i bilens handbok). Fast egentligen borde man vara i puberteten så benen i ansiktet/öre kroppen håller (om de håller) ifall airbagen utlöses.Tom. vuxna kan ju dö av den.. Vi hade nog Tripp/Elias på framsätet ett tag här i bilstolen innan jag läste mer om hur farligt det är för barn. Nu får de alla tre snällt trängas på baksätet igen till allas nervesrs stora sorg. ;)
Är man för kort kan krockkudden knäcka nacken, koppla bort den genast ifall det är så. Sen är det som Melli skriver, barns skelett är inte utväcklat tillräckligt, inte tillräckligt hårt än, så den enorma kraften i krockdynan kan faktiskt krossa benen i ansiktet... Så därför fixar man det inte enbart med en kudde... Och kudde bör man ha tills barnet är kring 12 år, annars sitter bältet lätt på höften (som inte heller är tillräckligt hård än för att ta emot en kraftig smäll) och inte på låren som det bör hos barn.
Kortfattat. Sitter en nioåring i framsätet, ha en kudde och koppla bort krockdynan. Så är det säkrast.
Jag minns inte exakt hur det var, men Henrik Tikkanen sa/skrev något i stil med att en familj är som en bil; barnen i baksätet och föräldrarna framme - men endast en av föräldrarna kan vara den som kör.
JAG kör vår bil. Alltid och definitivt. Ungarna i baksätet (de har aldrig något val) och min man sitter snällt och byter cd-skiva ibland (enligt ungarnas val).
Oj, tack för alla era kommentarer (sakliga och informativa!). Ni fick mig absolut att fundera. Men efter att jag googlat lite kom jag fram till att det känns helt ok att sonen sitter framme - han är över 140 cm och ganska kraftig för sin ålder. Här läste jag lite, och antar att man kan förlita sig på källan: http://www.ntf.se/konsument/fraga792.asp?katid=29
Skicka en kommentar