När jag är nervös kan jag äta helt absurda mängder mat. Nu när jag hoksat detta har jag lärt mig att tygla det här beteendet lite, men fortfarande går kylskåpsdörren flitigt om det är nånting som tynger mig. Jag ska strax iväg på ett otrevligt möte, och istället för att fundera på hur jag ska klä mig, borsta håret eller gå igenom mina ståndpunkter så sitter jag vid köksbordet och slevar i mig makaroner och gryta och muffins och kaffe som om det vore min sista måltid. Jag tror det är en variant av struts-syndromet, ni vet, huvudet-i-sanden. Nånting annat att tänka på.
Jag har för mig att många reagerar precis tvärtom, att de inte får ner en smula då de är nervösa - hur är det med dig?
11 kommentarer:
jag kan inte äta något när jag är rädd eller nervös och magen bara snurrar..
Lider av samma syndrom! Skulle kunna vrida i mig 2 pizzor när jag nervöst förbereder mig på nåt mindre trevligt. + en påse chips : ) Lyckat till med ditt möte. Hoppas det går bra.
Jag är också tvärtom. Känner inte alls hunger om jag är nervös. Tvärtom är magen full av fjärilar och man känner sig helt mätt. Att äta är svårt och inget smakar nåt. Vet dock inte vilket som är bättre! Kanske hellre att man blir matvrak då kanske nervositeten känns mindre! Lyckat till med det otrevliga mötet!
Jag äter glatt och behändigt, speciellt om jag är nervös, olycklig eller känner vilken som helst emotion. Kan också äta fast jag har 40 grader feber och alla världens sjukdomar.
jag e precis som du! hoppas det gick bra!
Åh, vad du är gullig! Vilken fin bild av dig hetsätandes där vid diskbänken. Den ger likosm tröst även åt oss andra. :)
Jag får inte i mig en endaste smula när jag är nervös...men sen när nervositeten går över, äter jag som en häst!
Jag är nog både och - dålig nervositet = matvräkning och rolig dito = lever på adrenalin och kaffe. Hoppas mötet gick bra.
ush jaa känner igen det där. Jag äter konstant när jag jobbar,räknar timmar i panik - när hinner jag äta nästa gång (då har jag ju inte ett normalt 9-17 jobb) så jag småäter hela tiden konstigheter och talar oavbrutet om mat. Är det kanske en trygggetsfaktor mitt i allt kaos? men ush så borde de inte vara.
Nä, jag klarar nog heller inte av att äta något när jag är nervös, men annars äter jag hela tiden när jag är hemma. Jag måst hela tiden gå in i köket och titta om det skulle ha kommit något nytt att äta.
Så roligt att läsa era svar, det tycks gå åt bägge håll här. Mat är nog så laddat, det kan ge tröst och ångest samtidigt. Synd egentligen.
Skicka en kommentar