Om arvoden

Läste intresserat Karins tankar kring detta med arvoden. För precis så är det ju - skitsvårt att säga nej till skojiga jobb, men ännu svårare att få vardagen att gå runt med att jobba gratis för alla. För att inte tala om att man drar ner alla runt omkring i samma grop ifall man säljer sig för billigt.


Jag får ibland förfrågningar om att hålla vinprovningar eller föreläsningar, och jag tycker ju att det är jätteroligt att få tala om nåt som är så nära hjärtat. Men jag blir lite ledsen då det sedan kan komma fram att jag ska göra det gratis - eller mot en bit mat. Det handlar ju inte enbart om att komma och snacka en liten stund, utan det ingår ordentliga förberedelser, kollande av bakgrundsfakta, kanske nånslags datorpresentation eller pappersmaterial, kanske måste man fixa barnvakt, det tillkommer resor till och från, införskaffning av material, eventuell städning, osv. Vad som ser ut som en halv timmes jobb kan i själva verket vara fem timmar.


Sen är det ju klart att det är skillnad på vem som frågar. Nästa vecka ska jag till Borgå för att föreläsa för ett gäng första årets restonomstuderande, och det gör jag gärna även om ersättningen inte är mycket att hurra för. Däremot tar det rejält emot då en förening bestående av välbeställda och högt uppsatta äldre herremän förväntar sig att man ska offra en kväll helt gratis för deras skull, vilket tyvärr också har hänt.

EDIT: Och nu ska jag återgå till att översätta - vilket jag också gör. Denna gång gratis och mer än gärna, med mottagaradress Amnesty Finland. Det är mitt sätt att dra mitt strå till stacken, eftersom jag inga pengar har att ge just nu, av bl.a. ovan nämnda orsaker.

Samtliga bilder i detta inlägg är nappade från nätet, och det är fel. Mycket fel.