27 feb. 2012

Om arvoden

Läste intresserat Karins tankar kring detta med arvoden. För precis så är det ju - skitsvårt att säga nej till skojiga jobb, men ännu svårare att få vardagen att gå runt med att jobba gratis för alla. För att inte tala om att man drar ner alla runt omkring i samma grop ifall man säljer sig för billigt.


Jag får ibland förfrågningar om att hålla vinprovningar eller föreläsningar, och jag tycker ju att det är jätteroligt att få tala om nåt som är så nära hjärtat. Men jag blir lite ledsen då det sedan kan komma fram att jag ska göra det gratis - eller mot en bit mat. Det handlar ju inte enbart om att komma och snacka en liten stund, utan det ingår ordentliga förberedelser, kollande av bakgrundsfakta, kanske nånslags datorpresentation eller pappersmaterial, kanske måste man fixa barnvakt, det tillkommer resor till och från, införskaffning av material, eventuell städning, osv. Vad som ser ut som en halv timmes jobb kan i själva verket vara fem timmar.


Sen är det ju klart att det är skillnad på vem som frågar. Nästa vecka ska jag till Borgå för att föreläsa för ett gäng första årets restonomstuderande, och det gör jag gärna även om ersättningen inte är mycket att hurra för. Däremot tar det rejält emot då en förening bestående av välbeställda och högt uppsatta äldre herremän förväntar sig att man ska offra en kväll helt gratis för deras skull, vilket tyvärr också har hänt.

EDIT: Och nu ska jag återgå till att översätta - vilket jag också gör. Denna gång gratis och mer än gärna, med mottagaradress Amnesty Finland. Det är mitt sätt att dra mitt strå till stacken, eftersom jag inga pengar har att ge just nu, av bl.a. ovan nämnda orsaker.

Samtliga bilder i detta inlägg är nappade från nätet, och det är fel. Mycket fel.

6 kommentarer:

Peppe sa...

håller med dig i allt och fnissade högt åt din fotnot.

Linda sa...

Nå jag vet, det kändes ju inte så lite motstridigt, höh. Men vad gör man.

Pia sa...

Håller med till fullo!

skrutte sa...

jepp, jag fattar att det kan vara svårt! jag har tur som får en "månadspeng" och inte har en experthet som är så "säljbar".

men jag röstar på ta betalt!!! speciellt just av de där gubbarna eller tanterna/tjejerna som tycke rman ska göra det för att det är så "kiva".

rak i ryggen bara. du kan nåt de inte kan. du är proffs! det är ditt yrke.

jag sku ha lust att sparka såna som vill ha grejs gratis riktigt hårt. och jag hoppas nån sparkar mig hårt om jag är oförskämd. vet att jag nån gång tiggt om billiga priser i scoutsammanhang men det är det enda sammanhang jag ger mig tillstånd att göra det.

blev det lite skenheligt nu?? ;)

W sa...

Här är en bra tabell ("for free" kan också ersättas med "ett litet arvode"): http://shouldiworkforfree.com/

Anonym sa...

Ja precis, enough is enough. Vi har alla räkningar och betala. Jag har jobbat så mycket gratis som stylist för att "komma vidare". Och det sjuka är att inte får man mer jobb för det eller någon uppskattning.