Årets första mignonägg

Jag promenerade till butiken med lördagslösgodis i tankarna. Ut kom jag med ett mignonägg, en liten portvinsflaska samt insikten om att jag blivit en tant. Min bättre hälft är tydligen påväg åt motsatt håll, för han försvann nyss visslande ut i natten med sina färggrannaste hipster-festbyxor på.

Förresten, när jag äter Mignon-ägg känner jag alltid en lustig blandning av skam och dekadens. För jag äter gladeligen ett helt - jag bara skalar det och börjar gnaga i mig, typ. Och mår lite apa efteråt, men det hör liksom till. I mitt barndomshem skulle ett sådant förfarande inte ha setts med blida ögon på, utan där räckte ett Mignon-ägg bra till som avec till kaffet åt hela familjen. Man skalade det och skar det i tunna skivor, lade upp på en liten assiett, som passerades runt bordet och alla fick en liten bit. Jag satt alltid och hoppades på att ingen skulle ta den lilla sockerbiten i bottnet, för den gillade jag bäst. Och då är jag ju alltså bara lite på 30, och ingen tant som är uppväxt strax efter kriget...

Min Morgon, min!

Idag var det min tur att stiga tidigt upp och sätta mig med en kopp kaffe i svenskfinlands berömdaste sminkloge. Tur att jag hade sinnesnärvaro nog att ta en bild, trots nervostiteten! Annars hade ni ju aldrig trott mig.

Aijoo, men den finns ju audiovisuellt bevismaterial också. Klicka er fram till klockan 08.08 så ser ni mig prata lite om några vintriga viner tillsammans med matgurun Kenneth Nars. Ska strax skriva ner vilka viner vi provade och vad de kostade, på husisbloggen.

Sånt man borde

Borde jobba, borde städa, borde förbereda, borde träffa kompis, borde klura ut mat... Men likväl så ligger jag här med en febrig liten sak fastklistrad vid min sida och kommer ingenstans. Och litelite njuter jag faktiskt.

Ska vi tillsammans göra vårens största blogginsats?

Det pågår som bäst en insamling till att bygga ett nytt barnsjukhus - nånting som akut har behövats redan en längre tid. Jag läste just om trillingpappan som skidade i nio timmar för att dra sitt strå till stacken, hurja fint gjort! Själv drar jag mig för att ta mig ut i spåret ren för några kilometer, men som tur är det så lätt att vara med och skänka en slant till insamlingen på andra sätt- rakt från soffan- att det inte finns nån ursäkt till att sitta och panta på sin plånbok!

Jag utmanar dig nu att delta i insamlingen, och och att sprida vidare informationen om den tex på facebook eller på din blogg - all draghjälp behövs, och varje euro räknas! Om alla ger EN euro under de följande FEM åren, så kan bygget förverkligas - och för barnen som behöver specialvård skulle det verkligen vara en lottovinst.

Låt oss visa att bloggare kan skriva om annat än cupcakes, dagens outfits och skitblöjor, låt oss visa att bloggare faktiskt har makt att få nånting stort till stånd!

Vem är med mig? 

I WANNA HEAR YOU SAY HEPP!

Bakom kulisserna

Det ser galet fint ut på bild, och de var dessutom helt goda. Men det som försigick i vårt kök före, under och efter baket - som jag trodde skulle bli en mysig stund tillsammans med barnen - det ska ni slippa höra om. Let´s just say att det involverade skrik om "orättvisor", frosting på ställen där det inte ska finnas frosting, hotanden och morranden, samt en och annan tår från ett och annat öga. 

Färdigmix från Kungsörnen

Nu ska jag trycka i mig de resterande små jävlarna* tills det kommer strössel ur öronen.

*muffinsen, inte barnen

Budgetprinsessan

Här är en som "esskar rosa" och "esskar pinsessor" (trodde INTE att vi skulle få en sån dotter, men hur det nu kom sig så fick jag äta upp min hatt), och blev överlycklig då jag klippte en liten krona åt henne att svassa runt i. Kanske det bara är min dotter som är så lättroad, men OM nu nån annan därute känner sig hågad att pyssla ihop en sånhär så är det enda som behövs en tom toarulle, en sax och ett band.

Vil man överglänsa min enkla krona är det lätt gjort med lite aluminiumfolie, tarror eller tusch!

Bra gjort EU!

Nu blir det totalstopp för kosmetikatester på djur i EU, äntligen. Djurtester av färdiga produkter förbjöds redan 2004, men djurtestade råvaror har ändå kunnat användas. Men nu, från och med idag, är det finito med alla djurtester - ett påverkansjobb som jag brann för back in the days, i högstadiet och början av gymnasiet. Skål för det!

Party!

Ett vardagsrum

Snigeln goes inredningsblogg!

Jag har i en halv evighet längtat efter att kunna ha två soffor mitt emot varann. Tidigare hade vi bara en, och det kändes så lustigt att sitta där uppradade brevid varann, med sina gäster. Oftast satt jag på golvet, för man vill ju kunna titta den man talar med i ögonen utan att få nackspärr liksom. Men nu, äntligen!
Vår gamla grå-beige soffa är aningen stor och klumpig och kommer troligtvis att bytas ut i nåt skede. Den andra soffan och fåtöljen är ett arv av min farbror och är av inhemsk 50-talsdesign. De var tidigare blå, men kläddes snabbt och snyggt om till ett grovt naturvitt tyg av en supersymppis kille från Borgå, som jag varmt kan rekommendera! Den svarta pallen är en ypperlig gömma för dvd-filmer och annat krafs man inte vill ha framme, och är köpt från en vintagemöbelbutik som fanns på Drumsö tidigare, men sedan försvann.

 

Vad annat då? Den mörkröda afghanmattan är gjord i ull, och är gammal och sliten men fortfarande varm och skön, och bordet köpte vi då vi flyttade ihop i tiderna. Det lär ska ha varit en barnsäng i sitt tidigare liv nånstans i Indonesien. På bordet ligger en silverbricka jag fyndade på Åland i somras, och ett doftljus från Voluspa, i doften French Bourbon Vanilla. Kuddar, fårfäll och filtar från Ikea. Spegeln ska ni inte låtsas om, den väntar där i knuten på att den nya ägaren ska plocka upp den!

Nu borde vi bestämma oss ifall vi ska köra med eller utan gardiner i fönstren, och försöka få upp våra tavlor på väggarna. Ni får se mer glimtar nån annan dag, men som ni ser är vårt hem en salig blandning av gammalt och nytt, skandinaviskt och lite österländskt.

Ett hem

Vi har skruvat, borrat, spacklat, slipat, målat, packat upp och packat ner och burit upp till vinden och ner till källaren - och nu ÄNTLIGEN, efter tre veckors kaos börjar det kännas som att vi har ett hem* igen. När allt annat omkring en känns stressigt, osäkert och ansträngande, så blir det tiofallt värre av att man inte kan komma hem och andas ut ens en liten stund. Ikeapåsar och flyttlådor överallt, damm i knutarna och hämtmat varje dag, det funkkar inte i längden. Rådd omkring en ger rådd i huvudet! Men nu ser jag ljus i tunneln på den här fronten åtminstone, vilket känns bra. Annanstans finns mörka moln, men dem får jag helt enkelt deala med an efter som de regnar på mig.

*ska se om jag kunde ta några bilder imorgon i dagsljus

Kvinnodagen

Alltså, visst blev jag ju glad över skumppan, blommorna och de fyra olika sorters kakorna som dukades upp på jobbet. Men på nåt sätt känns det lite vridet också - jag har det ju jättebra, och denna uppmärksamhet och generositet känns ganska missriktad. Men å andra sidan, medan jag satt vid kaffebordet och plikttroget mumsade på sachern, så kändes det inte heller som ett särskilt lämpligt tillfälle att föreslå att nästa år skänka en motsvarande summa till en flickskola i Sudan eller nåt liknande.

EDIT: En stund senare undrar min man över min facebook-status, där jag beklagar mig över det kommersiella ståhejet med choko och blommor på en viktig dag som denna:  "...så ska jag nu hämta choko o blommor eller förminskar jag då ett allvarligt problem?! Inte är det lätt att vara man heller." Och där blev jag lite svag och svarade nåt i stil med "nå hämt hiiiit nu bara".

Bästa fredagstipset!

Jag är snudd på euforisk. Jag försökte hålla mig saklig och sval, för att inte förlora credd, men tror jag misslyckades. Vill ni få era sockor bortblåsta (älskar att leka svengelsk med sånahär uttryck) ska ni gå till glasbanken i eftermiddag och söka fram det här alldeles underbara österrikiska vita vinet!

Hundägare ohoj!

Här är prylen ni inte visste att ni behövde. Absolut oumbärlig eller hur? Hundar ska inte behöva springa omkring på egna ben, de kan ju bli både trötta och smutsiga, de söta små liven.

Stockmann, till er tjänst. Bara 150 euro!

Detta är inget sponsrat inlägg, måste jag väl tillägga för klarhetens skull. Jag sprider detta glädjens kommersiella budskap av mitt hjärtas godhet helt enkelt.

Fråga bloggen om porslin

Jag testade redan på instagram, men utan större framgång. Finns här nån på bloggen som känner igen dessa kaffekoppar? Jag har ärvt dem av min farbror, och jag gissar därför att de är av modell äldre, men annat vet jag inte. De är av lövtunnt vitt porslin, rymmer kanske 1,5 dl och saknar märkning. Tycker de är jättefina, och väntar på att få inviga dem med nåt lämpligt kaffekalas.

Jag ska måla hela världen lilla mamma

Eller åtminstone skulle hon gärna ha målat hela sin säng, men det fick hon inte. Hon fick testa ett tag, men resten skötte hennes pappa och jag då hon tupplurade ute på balkongen. Sen drog jag några varv över ett par små byråer också i farten - roligt med snabba resultat!

Men bilder från lägenheten, det kan ni bara glömma. Imorgon kommer flyttfirman och hämtar lådorna tillbaka, men här ser verkligen ut som hej kom och hjälp mig överallt ännu. Hur kan en liten vanlig familj ha så jädrans mycket tavara?

Fick en award!

The Real Life Blogger, tack för den! Tror jag ska ta mig en liten paus från fixandetgrejandetuppackandetsorterandet och svara på frågorna, så ni inte tror jag glömt er.

Favoritlukt?

Björkvedsbrasa, nyklippt gräs, saltigt hav, nybakt kanelbulle. Hjälp vilka klichéer.

Tror du på gud – varför / varför inte?

Nej, det är är bara en så konstigt tanke, och jag är helt för ofilosofiskt lagd för sånt där. Jag tror bara att vi är här av en slump, förökar oss och sedan dör, och hela vår tillvaro är egentligen bara en fjärt i universum. Låter kanske cyniskt, men jag tycker bara det är helt skönt att inte ha så stor press på sig.

Favoritoutfit?

Jeans och t-shirt med en kofta och lite smycken.

Bästa bändet ever? Eller bästa låten ever?

 Men jag KAN inte bara välja en. Eller, gör jag det så kommer ni att tycka jag är helt galet lame, för det är nånting så ocoolt som Aerosmith och Mama Kin. Eller allt av dem fram till 1997, sen blev det för balladigt och smörigt. Eller så säger jag Rolling Stones och Angie. Eller nåt av Audioslave.

Vad ger dej ro och lugn?

Att vara på landet,och promenera i skogen. Eller, ännu bättre, att segla på sommaren, och ta iland i nån liten hamn, duka fram sill och potatis och vitt vin.

Jag ger den vidare till alla som behöver material till ett inlägg, varsågoda, här är mina frågor:

1. Vad drömde du om att bli när du var liten, och vad blev du?

2. Vad är du mest nöjd med i ditt hem, och vad minst?

3. Vad är ditt bravurnummer i köket?

4. Bästa pizzapåläggen?

5. Har du några särskilda sommarplaner redan?