Jag läser ganska många bloggar, varav Peppes, Linns, Malins och Malenas kanske är de mest addiktiva. Jag tycker inte lika som de i allting och jag skrattar inte alltid åt samma saker som de. Ibland hade jag gjort andra val än de. Men jag ser ändå på sätt eller annat upp till dehär typerna - de är alla kloka kvinnor som lever olika liv, men gemensamt har de det faktum att de kan skriva, är orädda, driftiga och generösa, de bjuder på sig själva. Att sen läsa denhär intervjun i Expressen*, där missunsamheten skiner igenom så tydligt, är ganska nedslående. Jag bara satt och gapade av medkänsla för Ebba von Sydow och medskam för Cecilia Hagen. Hur dryg och nedvärederande får man vara liksom?Varför måste man vara så bitter på andras lycka och framgång? Skulle det ens vara så att man på så sätt kunde lyfta upp sig ur sin egen misär skulle jag förstå fenomenet, men när det inte funkar på det sättet. Är det inte smartare att låta sig inspireras istället för att låta avundet äta upp en inifrån?
*fick nys om den via Malena
3 kommentarer:
huu.. måste sluta läsa vid "Men, Ebba lilla,"...
jag vet inte om jag tolkar helt fel, men jag läser det där som en parodi på en nedlåtande intervju. som att visa "här frågar så som man inte får göra" och i svaren visar ebba att hon är mogen nog att inte bli provocerad. har jag helt fel? ebba skrev ju själv på sin blogg att hon blev förvånad över intervjun inne i tidningen.
Pia, jag trodde inte man kunde säga så!
Anonym, det kan hända du har helt rätt. Jag trodde några gånger själv att det var ett skämt.
Skicka en kommentar