Att gräva ner tårna i sanden, ta några klunkar isté och öppna en kyld pastramisallad, det är inte alls dumt en sånhär dag.
Sen är jag på riktigt, under glansbilden, lite ledsen. Jag tror det är dags att säga farväl till min gamla vän och trotjänare - jag förde henne till cykelreparatören imorse, och han skakade på huvudet och sade att det knappast är lönt att börja fixa på henne mera. En fin cykel har hon varit, men det känns lite tröttsamt att trampa omkring med en skiftnyckel i väskan och stanna och skruva var hundrade meter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar