Parkpremiär

Igårkväll trampade jag in till stan på sambons cykel. Den är egentligen helt för stor för mig, så jag guppade fram från sida till sida och perklade då rödljusen tvingade mig att försöka nå marken utan att skada mig själv på mittstången på vägen ner. Varför ska killars cyklar ha såna, det finns ingen uppenbar logik där tycker jag?

Nåväl, framme i Koffaren väntade det bästa sällskapet, och alla sorger var glömda för kvällen, stora som små. Som jag hade väntat på detta, att bara få parkera sig i solskenet med lite vin och tilltugg och bara prataprataprata och njuta av sommaren.








På hemvägen cyklade vi rakt in i solnedgången, Sara och jag, och kunde inte låta bli att stanna på Drumsö bro för att ta några bilder. Nog är Helsingfors en fin sommarstad.