Looming och utlottning!

EDIT: Torsdag 4.9: Vi har en vinnare - Sandra, grattis! 

Dethär inlägget är i samarbete med Loomaround.

Det är lätt att parkera barnen framför en skärm av nåt slag när man vill ha dem på ställe i mer än fem minuter, men inte särskilt eftersträvansvärt, om vi säger så. När jag blev tillfrågad om jag ville testa looming med barnen så tyckte jag det lät både skoj och sunt att uppmuntra kidsen till att göra nånting kreativt istället, och tacksam för nånting nytt i repertoaren - vattenfärger, pärlor och modellera har börjat kännas lite tjatigt redan efter höstens obligatoriska första utdragna flunssaperiod.

Kate Middleton och prinsessan Victoria, och så jag

Jag var ändå lite skeptisk till att min nioåring skulle orka koncentrera sig på armbandspysslande tillräckligt länge, men hör och häpna - han blev helt hooked. Han satt och länkade ihop dehär små gummisnoddarna, med platta och krok till hjälp, i flera timmar. Jag fick ett, lillasyster fick ett, maken fick ett och vännerna i skolan är nu näst i tur.

In the making

När jag först tittade på instruktionspappret som följde med asken tyckte jag det såg ganska invecklat ut, men efter att ha tittat på videoklipp så klarnade det, och vi provade lite olika varianter. För lillasyster, som är rätt nyss fyllda fyra, var det lite väl utmanande, så hon var tacksam för att storebror försedde henne med fina armband helt av fri vilja. Söker man inspiration så finns det massor på nätet, och vill man kan man göra annat än bara armband och länkar - jag såg allt från invirkade pärlkonstverk till små nallebjörnar och blommor gjorda av gummiband på instagram under hashtagen #looms - men det är överkurs för oss tillsvidare!

Fiskbensloom coming up

Blev ni nyfikna? Ni kan beställa ett eget set från Maria på Loomaround, åka till Vikingaborg på pop-up tillfälle 7.9 kl 15:30-18, eller så kan ni prova lyckan i utlottningen av det extra kitet jag fixade till er läsare här på bloggen!

Delta genom att gilla Loomaround på Facebook, och skriv ett litet hej här samt ert bästa tidsfördriv för sjukdagar med småttingar i huset - en extra lott för länkning hit i er egen blogg! Jag drar en vinnare på torsdagkväll 4.9, håll utkik.

Begnagat

Har en 4-åring som definitivt inte, under några omständigheter, vill förnedras genom att sitta i en baby-matstol. Det kan jag förstå, absolut. Dock är hon lite för kort och klen i rocken för att sitta på en vuxenstol, särskilt som våra matstolar är så formade att extra kuddar tenderar att slinka ur sätet hur man än gör.

Då säger jag bara en sak: juniorstol! Problem solved. Jag köpte min för en femma och målade några lager svart färg på den. 

Gul och ful furu

Svart och snygg

Orkar man nu inte som jag göra saker krångligare än vad de måste vara så kan man också bara köpa en från Ikea  - det märkte jag nu i skrivande stund när jag skulle undersöka utbudet, hur typiskt. Suck. Men jag tröstar mig med att jag kanske gjorde en liten eko-teko i varje fall då jag återanvände nån annans gamla stol istället för att bara köpa nytt direkt.

Torsdagsvinet

Väldigt sällan köper jag ett vin baserat enbart på etiketten. Att säga att jag ALDRIG gör det är lögn, även om jag oftast går enligt prisklass i första hand, land i andra hand, och producent i tredje.  Men här senast gick jag mållöst omkring i Gräsvikens alko och kunde inte hitta nånting inspirerande trots det rätt rikliga utbudet. Så stannade jag till och mötte den här ynglingens ögon - och bestämde mig för att testa det. Nu tror ni förstås det var den unge mannen i sig själv som väckte mitt intresse, och det mumlade min man också nånting om, men jag erkänner inget sånt, utan tyckte närmast det var lite intressant att ha ett vin med en helt textlös etikett, bara ett fotografi.

Vinet kommer från en ocertifierad men ekologisk spansk producent (från Castilla-Léon, närmare bestämt DO Toro) som heter Matsu, och vinet heter El Picaro, vilket betyder nånting i stil med "pojkspoling". I samma serie finns även El Recio ("äijän") och El Viejo ("gamlingen") -  och dehär typerna är inga modeller från nån agentur, utan helt vanliga dudar som arbetar på vinfälten. Jag gillar den idén! Namnen och etiketten återspeglar alltså vinets karaktär, och denna Picaro är ungt, kryddigt, lite stramt men med en trevlig fruktsötma - och kostar under tian. Vi åt det med en välkryddad moussaka, och de kompletterade varandra riktigt fint.

Talande tystnad

Igår spred sig som en löpeld på facebook en killes uppdatering, där han berättade om hur han på busshållplatsen bevittnat hur ett gäng tonårspojkar bråkat med en jämnårig. De hade kastat hans mössa, kallat honom elaka saker och betett sig allmänt elakt, och detta hade sen ännu fortsatt på bussen. Ingen hade ingripit, ingen hade sagt nånting. Folk tittade bort, tittade ner, tittade i sina telefoner. Under tystnad.

Hans berättelse delades snabbt, och idag hade Ilta Sanomat också snappat upp den, klick! Det jag inte visste, då jag läste Juhos status, var att han själv är i gymnasieåldern och bara snäppet äldre än dehär pojkarna - han är min hjälte idag. Det krävs lite mod att gripa in i en sån där situation, att höja sin röst och säga "hej, det där är inte okej, sluta". Att se en annan människa i ögonen och säga emot, för att inte tala om att ensam stå upp framför ett helt gäng idioter.  Jag frågar mig var de vuxnas civilkurage var, de som också var med på bussresan och helt säkert hörde och såg vad som försigick? Att inte säga nåt i en sån stund, att bara låtsas som om det regnar eller att skruva upp volymen på Spotify är så jävla fegt.

Och jo, jag vågar säga det här, eftersom jag själv skulle ha ingripit. Jag är 99% säker på det - åtminstone så länge det gäller barn och tonåringar. Det var inte alls länge sedan jag stegade fram och skiljde åt två småkillar som slogs på stranden - den ena satt ovanpå den andra, som var betydligt yngre, och bankade hans huvud i gruset. Jag röt till, sade "hej, stopp, vad gör du?? - sådär kan man inte göra fattar du väl?", varpå killen svarade att det är okej, det är bara hans lillebror. Men vafan, inte får man göra så mot sin bror eller nån annan för den delen. Knappast ändrade det hans beteende mot sin bror, och vad vet jag, kanske hade lillbrorsan varit extremt jobbig minuterna innan - men sowieso. Jag skulle inte ha kunnat förklara för mina barn varför jag inte ingrep.

Vuxnas likgiltighet, feghet, självcentrering leder till att sånt här förekommer, men såhär kan vi ju bara inte ha det, på riktigt! Snälla, tänk på Juho nästa gång ni ser ett barn som mobbas, tänk på "it takes a village". Jag tänker på att det kanske är mitt barn nån dag, och jag önskar att nån hade gjort något, inte bara stått tyst brevid.

Gör något, låt inte det bara passera.

Kompisar

Att tömma en hink med isvatten över sig

Snart är det dags (oktober närmar sig, kolla ut genom fönstret!) för facebook att fyllas med idiotiska lekar i stil med den hemlighetsfulla "jag ska resa till Paris för 18 månader", eller "skriv vilken färg på BH:n du har så alla killar och män blir jättekonfysa HAHAHA"! Ni vet, det som skulle vara så skojigt och på nåt märkligt sätt stöda tex bröstcancerpatienter runt om i världen. Andra irriterande varianter är "dela detta för att stöda autistiska barn" eller "dela detta om du är emot våld i hemmet", gaaaaaah. Varför känner jag alltid en gnutta dåligt samvete då jag väljer att scrolla vidare utan att dela - som om det skulle innebära att jag godkänner våld eller inte bryr mig om barn med specialbehov?

Ni har säkert vid det här laget sett ALS - Ice Bucket Challenge-videorna som ploppar upp på sociala medier titt som tätt. Mark Zuckerberg, Oprah Winfrey, Bill Gates och Lady Gaga som häller ett ämbare med isvatten över sig för att uppmärksamma världen om nervsjukdomen ALS. När jag först hörde om det himlade jag med ögonen och tyckte det var det dummaste - vem hjälper det liksom - och kategoriserade detta som ytterligare ett onödigt jippo. Men faktum är att man ju här samlar in pengar (isbad + donera 10 dollar, eller enbart donera 100 dollar), och när jag läste om vilka summor som redan samlats in till forskningen kring just den här sjukdomen ändrade jag blixtsnabbt mening och väntar på att utmaningen ska sprida sig hitåt också!

Bild från LSA International - inte ALS

I väntan på det kan ni bojkotta de dumma lekarna på facebook, som snarare är ett slag i ansiktet på de drabbade än ett tecken på solidaritet - och göra nåt riktigt, nåt konkret istället. Varför inte tex ge en slant till byggandet av det nya barnsjukhuset, klick!

Jag blir så inspirerad av sånt här, när den lilla enskilda människan kan göra nånting stort. När man gör det tillsammans, drar sitt strå till stacken fast det egentligen hör till "samhället" eller "staten". Staten, samhället - det är ju du och jag.

Stickprojekt

Projekt låter iofs som nånting som tar ganska lång tid, som måste planeras och funderas igenom innan man verkställer. Den här mössan var det bara att köra på, urenkel och snabb! Jag hade köpt några nystan alpacka-garn från Sattmark i Pargas i somras, och när min kompis Jenny visade en bild på pipon hon stickat till sin dotter visste jag genast vad jag skulle göra med garnet.

Här är beskrivningen, ifall nån blir sugen på en likadan:

Lägg upp 80 maskor på 4 stickor. Sticka sen resår (två räta, två aviga) i cirka 6 cm, därefter bara slätt tills stickningen är cirka 15 cm. Sen ett varv bara 2 rätt ihop, så att maskmängden halveras. Sen tre räta vanliga varv och sista varvet igen 2 rätt ihop. Dra tråden igenom öglorna och avsluta.

 Jag stickade ännu en liten rosett till, dvs en liten avlång lapp (på 14 maskor, om jag minns rätt), som jag sedan fäste så att det ser ut som en rosett.

Tipsar´n här hej

Jag har blivit lite hooked på en grej: fb-loppisgrupperna! Verkar finnas en i varje stadsdel nästan, och här på Drumsö finns flera som är väldigt aktiva, tex Lauttasaaren äidit vaihtaa/ostaa/myy (och ja, namnet har diskuterats, eftersom den ju naturligtvis även är för pappor, svägerskor, kusiner, barnvakter och whatnot - men tydligen gick inte gruppens namn att byta då den väl var grundad och hade överstigit ett visst medlemsantal, eller nåt) och Lauttasaari kierrättää.

Man lägger alltså upp en bild på det man vill sälja, och så ropar köparen hepp om hen vill ha det och så kommer man överens om var och när varan kan plockas upp. Jag har själv sålt en hel del (och även köpt) och tycker det är grymt behändigt då folk kommer hem till en med jämna pengar och för iväg ens överlopps grejer!

Ja, så finns det ju också massor med märkesspecifika sälj- och köpgrupper, typ Bugaboo-kirppis och Kirpputori POPitus för Polarn och pyret -barnkläder - men där ska man till posten med grejerna, så det känns snäppet jobbigare.

Er tur, har ni nåt tips att dela med er? Det får vara vad som helst!

Trolldeg

Har haft sjukstuga (som för övrigt känns som ett aningen överanvänt ord) i några dagar, och när my little poniesarnas manar var kammade, tånaglarna lackade, netflix barnfilmer sedda, vattenfärgerna målats med, böckerna lästa och pusslen pusslade - då fick jag en sällsynt snilleblixt och kom ihåg att det finns nåt som heter trolldeg. .

Blanda ihop 1 dl vatten, 1 dl salt och två dl mjöl med en msk olja. Vill man vara riktigt artsy kan man dela upp degen i mindre satser och färga dem med karamellfärg - vi hade gul och blå hemma och testade med några droppar i vår deg. Lämnar man den ofärgad kan man måla konstverken efter att de torkat - vilket man gör i ugnen, 1 h i 100C, och sen i rumstemperatur till nästa dag.

Ska komma ihåg detta till julen: om man limmar en liten magnet bakom har man vips jääääääättefina presenter åt mor- och farföräldrar (som får hålla god min och snällt pryda sina stackars kylskåp med dem tills de "råkar falla ner" och går sönder, eller nåt).

Här tillverkades pärlor, som sedermera träddes upp på en tråd och nu lever vidare i form av ett halsband.

Såtillvida utmärkt pyssel, eftersom det görs av ingredienser även den minst kulinariskt intresserade har i skåp, barnet kan själv veva ihop gojset, och det är giftfritt och ofarligt att säg, slicka på.

Veckans sökord

Alltid lika skoj att kolla vilka sökord som lett folk hit till Snigeln Harald: Gapiga barn. Huvudvärk och rödvin. Danska klänningar. Brunch i Tölö.  Och vetni för en gångs skull var det inte så långsökt alls, skulle säga ganska mitt i prick faktiskt.

Fredagstipset - min favoritdrink

Oftast blir det ju ett glas vin, men ibland är det gott med en drink, och inspirerad av vår utekväll med flickorna här för en tid sen så tänkte jag tipsa er om en av mina favoriter. Enkel, otroligt fräsch och tidlös - dessutom kan den finslipas till att passa många smaker, det är bara att tillägga lite socker för dem som gillar sött, eller vara generös med limen för dem som föredrar syrligt.

Sommarens drink hos oss ute på lande har alltså varit mojiton. När barnen somnat har jag smugit ut i trädgården och plockat några kvistar färsk mynta, skurit upp lite limefrukter och plockat fram romflaskan från frysen för att kunna blanda till varsin sängfösare åt oss vuxna. Nångång ville barnen också ha en drink, och då blandade maken till mojiton åt dem också - utan rommen givetvis.

Färsk mynta doftar alldeles ljuvligt! Kan också bryggas till te, njam.

Sugna? Såhär gör man en bra mojito:

- bra varor är förstås a och o. Rejält med fräsch myntha, några saftiga lime och en kall sockerlag (några använder vanligt socker, men det blir inte samma - så koka ihop 50/50 strösocker med vatten, låt svalna - lätt som en plätt) är vad som behövs, förutom sodavattnet, rommen och isen.

Jag använde Bacardi, men nån annan ljus rom går också bra

- Pressa i limesaft, ganska rejält får det vara, och lägg även i klyftorna i ett högt glas. Ta en näve mynta, och muddla den bara helt lätt i glaset - man ska absolut inte mosa den, då förstör man den. Fyll sen glaset med isbitar, hela vägen upp (här gör många fel och snålar på isen), och häll på sockerlag samt 4-6 cl rom enligt smak. Toppa med sodavatten (välj inte ett alltför saltigt vatten!), smaka av och garnera till sist med lite mynta. Servera gärna med nånslags drinksticka så man kan röra om emellanåt.

Lika god som på Grotesk, och betydligt billigare

Samtal med främling

Idag flydde jag in på ett kafé då himlarna plötsligt öppnade sig och det bara vältrade ner regn på gatorna. Jag beställde en kaffe och en tårtbit, lillan sov, och jag såg fram emot en skön stund av lugn och ro, eventuellt lite bloggläsande eller facebookande på telefonen. Jag blev alltså INTE särskilt ivrig då kvinnan i slarviga kläder och grönt hår, som frågat mig om den andra stolen var ledig, visar sig vara på pratsamt humör och frågar ut mig om min tårta. Är den god, på vilket sätt är den mäktig, är den mörka chokon liksom bitter eller passligt söt. Jag är inte annars heller nån pratkvarn, och forcerat small talk på finska är nånting som allt som oftast ger mig ryggsvett. Men vet ni vad? Jag satt kvar långt efter att kaffet var urdrucket och tårtbiten uppäten, och talade med den här kvinnan. Det visade sig, trots att jag fördomsfullt nog aldrig skulle ha trott det, att vi hade en hel del att tala om, och rätt så personliga ämnen -som vi gled in på helt av en slump. Och när jag till slut steg upp och gick därifrån, gjorde hon detsamma - vi sa bara hejdå och tack för pratstunden. Jag vet inte vad hon hette, var hon kom ifrån eller vart hon var på väg, och jag kommer nog aldrig att se henne igen - men jag kände mig märkligt upplyft och glad på hemvägen.

Vackert folk

Nej huh sån rolig kväll det var igår!

Hade stämt träff med Sara och Johanna på Grotesk, var jag fick en gudomligt god drink i mig - måste komma på hur man blandar ihop Finlandia Grape, orange & ginger curd samt cuarenta y tres-likör till något så här gott. Syrligt och sött, som citronpaj i ett glas!

Dold reklam

Sedan sprang vi nerför gatan för att gratulera Peppe till boken Vackra Människor. Ysi var fullsmockat av dessa, och glada såna dessutom - och en av dem var Helena, som jag fångade på bild här nedan.

Fina chicks

Halv åtta hade vi bord på Rickhards, och även om varken servicen och miljön kanske kvalade till toppen av poängskalan så var maten utmärkt - pork chopsen skulle inte ha gjort sig på bild, och nu vid närmare eftertanke är jag inte helt säker på att jordnötspuddingen gör det heller. Men oerhört gott var det!

Älskar peanut butter! Min specialare; på rågbröd, med skivad banan - miam.

Dessa kvällens sista drinkar på Liberty or Death kunde för min del med fördel ha lämnats bort, men det förstod jag inte förrän idag, så what can you do. Underbart var det att få komma ut lite i gott sällskap!

The Brannigan tror jag min hette, och rekommenderas INTE.

Fredagstipset, darlings!

I Nagu finns en liten Alkobutik mitt i byn, och om man snabbar sig kan man precis hinna göra en pitstop där, med skrikande däck och the works (ser ni det framför er?), innan man måste slänga sig tillbaka in i bilen och susa vidare mot färjan till Korpo. Och då hinner man inte alltid fundera så hemskt vilken flarra det blir, utan det har hänt att man tagit första bästa. Denna gång var en sån gång.

Sydafrika har aldrig gett mig några stora smakupplevelser, och inte så heller denna gång - men för att vara ett vin strax under tian så var detta riktigt okej. Gillar man friska, syrliga, krusbäriga viner så tror jag inte man blir besviken på Fairview Darling Sauvignon Blanc. Den är välgjord och druvtypisk, med lite rabarber, lite gräs och lite citrus. Funderar ni på kräftvin så kunde detta vara ett förmånligt alternativ!

Kattfolket!

Ni som vet, hjälp nu en kattstackare. Och mig. Nu när vi är tillbaka i stan så inbillar jag mig att Pepsi-katten är fruktansvärt uttråkad. Hela sommaren har han fått gå lös utomhus på dagarna, och plötsligt är han instängd på knappa 90 kvadrat i stan. Han tillbringar dagen med att gå från fönster till fönster och titta ut, varvat med att sova. Inte heller är han riktigt nån kelgris, som skulle njuta av att bli krafsad och klappad. Han kan (av artighet, känns det som) komma och buffas lite, och låta en stryka sig en liten stund i förbifarten, men aldrig några långa gos-sessioner. 

Vår Pepsi Max

Jag tycker så synd om honom, han borde ju få motion och stimulans (tack gode gud för ungarna som orkar leka med honom i varje fall!) - eller? Vi har prövat ta ut honom på gården i sele+koppel, men det har inte varit nån stor succé.

Så ni med inne-katter, vad roar sig era kissor med, och vad sysselsätter ni dem med?

DIY-projekt: käpphäst

Vårt husbolag är ganska aktivt, och än är det gårdstalko, än är det grillfest. Idag var det sommaravslutning med knytkalas och käpphästtävlingar. Ända sen jag och sonen i våras spanade in dehär hästarna i Kabelfabriken så har tanken om att sy nåt liknande gnagt i bakhuvet - och nu fick jag ju den perfekta anledningen. Vi har visserligen flera käpphästar från förr, men två är på landet, och den tredje som finns i stan ser inte mycket ut för världen och skulle knappast kamma hem några priser nånstans.

För såna här grejer krävs inga mallar, att rita på fri hand och med "fiilis" går bra

Således skaffade jag en rundlist* från K-Rauta (kostade tre euro) att ha som skaft, klippte ut och sydde ihop två hästhuvuds- och öronliknande tygbitar med lite garn till man och pannlugg, och fyllde detta med en slaktad ikeadyna.

Meet Mimmi!

Slutligen sydde jag på knappar till ögon och några band till ett träns och tyglar. Alla tyger, garn, knappar och band hade jag hemma från förut, så ingen extra kostnad eller besvär tillkom.

Vi hejade på nummer tio, som tävlade i klassen "låga hinder"

Dottern hade inte varit med om maken till lyckat kalas, och sover nu sött med kraken brevid sig i sin säng.Till och med vädret hade vi tur med - soligt, om än lite blåsigt, och så en halvtimme efter att vi kommit in för läggdags så började det dundra och ytterligare några minuter senare öste regnet ner.

*ett tips: det lönar sig att förankra listen i huvudet på nåt sätt, annars åker den lätt omkring, vilket inverkar negativt på hästens "hållning".Jag fyllde en liten plastpåse med samma vadd jag använde till det andra, och tejpade en massa målartejp runt den, så att den blev som ett litet klot och satt stadigt fast i listen. Titta här så ser ni hur jag menar.

Kontraster

Ena dagen befinner man sig långt ute i skären, barfota med smutsigt hår, målfärg på kläderna och guppandes i sakta mak med termoskaffe i emaljmugg på en gammal skötbåt.

Nästa dag sitter man på HSS på Skifferholmen med ett glas sval pinot grigio i handen, en stjärnmönstrad filt virad runt sig och följer med snoffsig haj-segling i sällskap av folk i maritima gant-tröjor och seglingsskor.

Men visst är det lite skönt att vara tillbaka i stan*, fast jag sörjde över att behöva lämna mina luktärter, morötter och persilja efter mig på landet.

*sushi! dusch! tvättmaskin! folk som doftar gott! kanske lite rea i butikerna ännu?

Snart slut

Förbereder oss för hemfärd. Makens semester börjar vara över, och kvällarna är redan mörka. Men jag är inte riktigt beredd att helt ge upp dethär sköna ännu- vi njuter av det sista tillsammans, och sen kommer jag och flickorna nog ännu ut en sväng nästa vecka för att sylta och safta och få det sista av sommaren på burk.