Kleinbus nästa?

Vi är tydligen inte de enda som går i bilbytestankar - men vi har kommit fram till att det inte riktigt räcker med en farmare (eller suv för den delen) för den här 5-personersfamiljen.

Skulle vi mest använda bilen till vardags vore det kanske en annan femma, men eftersom vi vanligtvis förlitar oss på ben, cykel, vespa eller kollektivtrafik när vi rör oss här omkring, och lämnar bilen till veckoslutens längre strapatser, innebär det att den är proppfull när vi ska nånstans. När vi åker till landet så ska ju kattskrället med, och hans transportbur likaså. Och så packning för oss alla, varav en ansenlig del är barnens attiraljer (blöjor, galonkläder, många ombyten, barnvagnen, favoritmjukisen, trasan, etc). Och så maten förstås, kylväskor, toapapper, kol till grillen, eventuellt lite byggmaterial, målfärg, verktyg och fan och hans mormor.

Gone are the days när det räckte med att trycka ner en extra t-shirt, underkläder och tandborste samt en bra bok i en lite rymligare handväska...

Ford S-max, starkaste kandidaten för tillfället

 Nu har vi sållat ner till några alternativ, och ska testa oss fram lite i veckan. Men eftersom det troligen finns fler tre-barnsfamiljer (eller kanske nån med äääännu fler ungar, bevare oss!) som läser här - kan ni inte berätta vad ni förflyttar er med, och om ni varit nöjda? Finns det coola, fräsiga familjebilar, eller är det bara att svälja förtreten och tänka praktiskt, förståndigt och bekvämt några år framåt?

Film: The imitation game

Den sägs vara årets bästa brittiska film, och jag säger inte emot. Vi såg den igår på Kino Tapiola, jag och en kompis, och trots att valet egentligen baserades mer på praktiska omständigheter såsom tid och plats än själva filmen, bev det väldigt lyckat.

Filmer inspirerade av verkliga händelser får alltid några extra poäng av mig  - och den här filmen handlar alltså om britterna i andra världskriget, och hur Alan Turing, en ung och oerhört begåvad om än ganska egen matematikprofessor, hjälper till att vinna kriget mot Tyskland genom att knäcka deras i princip helt oknäckbara krypteringsmaskin Enigma.

Benedict Cumberbatch, aka Sherlock Holmes

Men såsom i en bra film finns det fler dimensioner, och också problematiken kring hans homosexualitet lyfts fram (visste ni att det var straffbart att vara homosexuell i England fram ändå tills så sent som 1967?). Däremot blev jag förvånad över att filmmakarna porträtterade honom som en autistisk savant, som en person med en övertydlig skolboksasperger*, men att det ändå inte uttalades nånstans.Nu är jag kanske alltför nära syndromet själv, men jag tycker att det blev lite konstigt - antingen kunde de ha lyft fram det, eller så kunde de ha tonat ner det - nu blev det lite och hänga i luften.

Nåväl, sevärd film, verkligen!

*nånting andra funderat på också, både om den verklige Turing och i filmen

Löjliga restaurangnamn

Läser att Helsingfors fått en ny bistro, som begåvats med namnet "Bröd". COMOON! Börjar det inte kännas utomordentligt passé redan, den här krögarnas märkliga böjelse mot svenskklingande namn? Vad är det för underligt lillebrorskomplex det är fråga om? Vi har Spis, Solna, Sandlådan, Puttes, Uggla, Motellet, Lungberg, Bryggeri Helsinki, Krog Madame, Skiffer, Grotesk, Åke, Smör - listan tar ju aldrig slut.

Det är min dom. Själva ställena kan ju vara hur trevliga eller mysiga eller bra som helst, men namnen! Gäsp.

Det osynliga barnet

Idag blev jag och lillisen medbjudna på teater med dotterns dagisgrupp. Här kan ni läsa mer om pjäsen, det var Viirus uppsättning av Tove Janssons "Det osynliga barnet".

Spännande i mörkret

Jag måste gå ut en sväng med Juni då hon blev som ivrigast - hon verkade tro att det var romersk teater, och klappade, hoppade och tjöt därefter, medan Lykke och hennes kamrater tog det lite mer världsvant och lugnt följde med från början till slut.

Pelle Heikkilä, tummen upp!

En eloge till Viirus, igen. Min favoritteater levererar ALLTID, vare sig det gäller stor eller liten publik.Till näst vill jag se Perplex.

Några frågor och några svar

Lina hade några frågor:

Vad känner du igen hos dig själv just nu från dig själv som barn? 

Det finns ganska många sidor hos mig som sitter i från det att jag var barn. Som barn var jag ganska stillsam och kanske en iakttagare mer än en "titta på mig"-typ. Jag tyckte om att sitta och lyssna på vad de vuxna samtalade om vid middagsbordet, och höll själv rätt låg profil - sån är jag fortfarande. Jag är inte blyg, och är inte rädd för att säga min åsikt, men försöker vara diplomatisk i mina ordval, och känner mig inte helt bekväm med att vara längre stunder i rampljuset. Jag trivdes också med att vara för mig själv, och det gör jag fortfarande, om jag bara nångång hade chansen till det!
Which leads me to...

Vad skulle du göra om du fick en heldag fri från måsten (och inte begränsades av pengar)?

Jag skulle antagligen gå och äta på nån trevlig restaurang, kanske i nån annan stad. Strosa omkring, sitta på café och bläddra i tidningar, besöka nån utställning. Att ta en tur på havet på nån mysig båt sommartid skulle också vara fint, kanske sippa på lite champagne samtidigt. Märker att det låter lite småtrist, med tanke på att det fanns ett tillägg om att pengarna inte skulle begränsa programmet - men kommer inte på nånting som jag hellre skulle önska mig just nu, än lite vanlig lugn och ro och tid ifred.

Och sista frågan var:
Vilka val i ditt liv är du mest stolt över?

Det är nog att jag vågade lita på hjärtat igen, och strunta i rädslorna efter att jag blev ensam med min son. När jag träffade min man C, var jag ganska ärrad efter en dålig relation - ensam och ung med en liten baby, kravlandes uppåt från en djup grop.  Jag hade kunnat sabotera det för mig själv, och intala mig att det inte kommer att bli till nåt ändå - men jag valde att släppa gardet och bli upp över öronen kär, i 1000 km/h, i alla fall. Nå nu tog det visserligen flera år innan vi fysiskt flyttade ihop, men mitt hjärta lade jag i hans hand efter endast ett par träffar.

Hjärta

Fråga bloggen om vitaminer

Mina ungar är så jobbiga när det kommer till mat, det är egentligen bara den minsta som glatt äter vad helst som finns på tallriken (eller på golvet, eller bakom soffdynan, eller i bottnet av leksakslådan). Mellandottern äter det mesta, men portionerna är en fågelunges - det är ett under att hon orkar springa, klättra, hoppa och homssa som hon gör! Och sonen kräks otroligt nog av så gott som alla grönsaker förutom franskisar.

Och visst, jag försöker alltid smyga ner lite spenat i pastasåsen, lite riven morot i semlorna, linser i grytan, avocado i smoothien osv, men jag har på känn att det inte riktigt räcker ändå. Så jag ger dem konstgjorda vitaminer.

Varför kan inte vuxenpiller också smaka gott förresten?

Minstingen får bara d-droppar, märket vet jag inte eftersom det är nåt experimentellt som sjukhuset lockade oss med på. Men de större får fiskolje/d-tillskott och så ett multivitamintillskott på det. Känner mig lite dum, eftersom jag vet att de hellre skulle kunna få det genom riktig mat - men när det nu bara inte går!Så nu undrar jag, hur gör ni? Äter era barn ivrigt berg av broccoli och paprika eller tar ni till burken ni också?

Indianskogen

Idag behövde vi frisk luft, och efter att farfar med bättre hälft besökt oss kring lunch, packade vi ner lite kola, korv och kex och körde ut till de djupaste Esbo-skogarna. Eller Noux då (visst låter det indianskt?), andra skogar känner vi inte riktigt till*. Promenaden till de närmsta grillplatserna är inte alls lång, och barnen orkade bra - minstingen fick åka manduca på ryggen.

Mycket snö kvar i Noux!

På jakt efter grottor och skumtrollstillhåll

Gött med körv

Nåt tag snart ska vi nog försöka få barnen utplacerade och gå på riktig vandring längs nån av de längre lederna, maken och jag.

* en gång försökte vi oss på Oitans, men blev riktigt besvikna och sura, vandringsstigen var helt usel - dåligt utmärkt och jättekort.

Fredagsvinet giv oss idag

Häromkvällen blev jag bjuden på sushi och en tysk Riesling, som visade sig vara riktigt trevlig. Mycket fruktig (tänk er ett grönt äppel som är just perfekt moget - balansen mellan saftig syra och ändå en del sötma), men med en gnutta lime och lite småbubblig känsla var det en bra kombo med sushin. Priset är inte att gnälla om det heller, strax under 12€.

Prisvärt, med stilig etikett

Förresten, här har ni en intressant diskussion om småbarnsföräldrar och alkoholkonsumtion. Jag orkar inte ge mig desto mer in i den trots att jag känner mig lite småprovocerad. Såhär kort och kraftigt tycker jag att man som förälder ska ge sina barn goda exempel i livet, och jag vill gärna visa barnen hur man njuter av vin på ett helt vanligt, odramatiskt och civiliserat sätt. Jag blir inte full i deras sällskap (hemskt sällan annars heller), jag blir inte otrygg och jag blir inte annorlunda än vanligt. Dock är vin för vuxna, såsom kaffe, bilkörning eller de sena tv-nyheterna.

Här har jag funderat på ämnet tidigare, också då blev det en bra debatt.

Köpenhamn

Hela jäkla februari har gått åt till olika sjukor, och skulle jag inte ha något roligt att se fram emot skulle jag riva håret av mig i ren desperation. Mars får minsann lov att skärpa sig lite! Men nu har vi i varje fall bokat flyg och boende, och i april landar jag och min kompis Sara i Köpenhamn för några dagar.

Har varit i Köpenhamn ett par gånger tidigare, men eftersom det varit i samband med Roskilde-festivalen så har omständigheterna varit, krhöm...lite annorlunda. Bl.a. var det ett år som det regnade så mycket att Röda Korset utlyste drunkningsfara på tältområdet, och leran stod en upp till knäna dygnet runt - då åkte vi in med tåget till badhuset för att få känna oss rena, fräscha och varma ens några timmar innan det var dags att ta sig tillbaka till musiken och lervällingen igen.

Nu föreställer jag mig promenad på Ströget, hotellfrulle på d´Angleterre (min farmors farbror lär ska ha varit förste vinkypare där i sin ungdom!), och ett glas vin eller två på Tivoli. Men vad annat? Kan ni inte tipsa mig om bra restauranger eller roliga shoppingställen? Skulle vara mycket tacksam!

Klicka er vidare

Är så trött, så trött. Trollungen sov just inget inatt, och således inte vi vuxna heller. Vaknade imorse med en blixtrande huvudvärk och grusiga ögon - som om jag haft världens utekväll innan, minus själva festandet och allt det roliga, och enbart krabbisen kvar. Kändes lite surt. Dessutom väntade en körning till Åbo och tillbaka för att hälsa på pappa på sjukhuset, och med det inberäknat blir dagens energisaldo på minus, vilket i sin tur betyder att jag helst skjutsar er vidare i cyberrymden istället för att själv producera nåt läsvärt:

- Om Fifty Shades of Grey. Katerina Janouch uttrycker sig lite vulgärare än vad jag skulle göra, men i sak håller jag helt med henne. Behövs verkligen sånt här destruktivt trams i bok- och filmvärlden? Nej, det gör det verkligen inte, så rösta med plånboken och fötterna och strunta i skiten!

-om gymnasister som tar adhd-mediciner för att koncentrera sig vid provskrivningar.Tragiskt hur vårt samhälle blivit så himla prestationsinriktat. I gymnasiet var jag själv riktigt nöjd med hinna läsa några kvällar före, och att ro iland kursen med ett sånär hyfsat betyg. Trots tillgänglighet skulle jag inte för ett ögonblick få för mig att ta medicin menat för andra människor, än mindre självdosera.

- Linn Jungs bull´s eye om årstiderna och fiilisarna kring dem! Just såhär funkkar i varje fall jag - men är det nån idé att länka till henne, jag tar ju för givet att alla läser Mamas got the Magic redan.

- Trodde ni skärbräden i plast var mer hygieniska än de i trä? Det trodde jag också, men man lär sig nya saker hela tiden.

- om att välja bort vaccin på Rimligheten.se. Såhär tycker jag: jag väljer bort "extra" vaccin tills jag hör och vet lite mer om dem, men följer självklart det nationella vaccinationsprogrammet. Det är som att rösta - en rättighet OCH en skyldighet.

- När "handpenning" får en helt ny betydelse, hehe. Måste låta tanken mogna lite, men såhär direkt är jag inte riktigt sugen på att ha mikrochips under skinnet, må vara att rånrisken minskar och man inte behöver ramsa "plånbok, nycklar, telefon"-mantrat innan man stänger ytterdörren bakom sig på morgnarna mera.

Ni undrade

.. Kan du berätta lite mera om din tid i Frankrike? frågade Jennifer. 

Visst kan jag det. Vi flyttade dit från NY när jag var kring metern lång och min pappa började jobba i Geneve, först som biträdande generalsekreterare och senare som undergeneralsekreterare i FN. Den uppmärksamme läsaren invänder nu förnärmat att Geneve inte alls ligger i Frankrike, men vi bodde ungefär på en halvtimmes väg därifrån, på landet i en liten by på den franska sidan gränsen (Viuz-en-Sallaz säger er kanske inte nåt, men låter Evian, Chamonix och Mont Blanc bekant?), och alla flickorna i byn hade sina egna ponnyn.

Pandora, en stor i häst i kompakt förpackning

Min hette Pandora, och var tjock och envis och lade märkligt nog grunden till min livslånga kärlek till hästar. Ibland promenerade hon rakt in i vårt kök för att få lite godsaker av min mamma, sådär som Pippis häst, minns ni? Vi hade också några stora hästar som min mamma och mina systrar red, några hundar och ett par åsnor.

Liten flicka, stora hästar.

Åsnan Albert och Linda, cirka 6 bast

När jag inte red omkring i bergen så gick jag i en katolsk skola i en närbelägen by, med nunnor som lärare. När jag började där kunde jag inte många ord franska, men på barns vis var det inget nån, inklusive jag själv, tog nån stress över - och nu i efterhand känns det som om jag alltid kunnat franska, jag har liksom inget minne av att jag aktivt skulle ha lärt mig det.

Jag förstod det inte då, men nu inser jag att min barndom var snudd på magisk.  Några år senare, när min pappa gick i pension från FN, flyttade vi "hem" till Finland (en smärre chock för undertecknad), och där tog en helt annan era i mitt liv vid. Inte nördvändigtvis sämre, men nog annorlunda. Många är de gånger jag funderat på hur livet skulle ha sett ut ifall vi stannat kvar i Frankrike!

Om name-dropping

Eftersom jag är sjuk (influensa OCH ögoninflammation som grädde på moset) är jag lite mer ilsk av mig än vanligt, och lite sugen på action. Istället för att bråka med min man, som är ännu sjukare än jag (lunginflammation) och sannerligen inte förtjänar något ovett från mitt håll, så tänkte jag peta med käppen i ett myrbo här på bloggen istället. Är ni med?

Jag stöter nämligen på det allt oftare -folk som känner ett stort behov av att nämna namn i sin redogörelse, åsikt eller berättelse. Jag tycker själv det mest blir pinsamt, eftersom väldigt få människor faktiskt har förmågan att göra det på ett snyggt och liksom obemärkt sätt - oftast blir det alltför tydligt att meningen mest är att imponera.

Jag förstår varför det är lätt att falla i den gropen: det är ett väldigt enkelt sätt att förhöja sin egen sociala status till snäppet närmare dem vars namn man nämner, man kan lite låtsas att man tillhör samma gäng som de. Och lyckas inte den planen helt, så har man åtminstone puffat sig själv lite högre jämfört med den människa man just står framför och talar med. En annan minst lika irriterande och ful variant är då man nämner folk, som den man talar med inte har en aning om vem är. Mycket effektivt sätt att få sin samtalspartner att känna sig lite mindre-vetande, mindre "med" och sålunda framhäva sin egen hiphet.

Nä, usch för såna ovanor, de sprider bara själviska och snobbiga vibbar omkring sig - satsa istället på shout-outs och beröm, de kör nästan samma syfte men är så mycket snyggare och sjysstare mot alla.

Verklig vintage

På tal om Alsace-viner, läste jag att världens äldsta vin just blivit omtunnat för tredje gången. Det är alltså fråga om ett vitt Alsace-vin från 1472, som flyttats till ett nytt ekfat - senast det gjordes var för trehundra år sedan. Det lär dessutom vara i drickbart skick ännu, och ha en alkoholhalt på 9,5% -ganska otroligt!

Nu vill jag förresten absolut inte lura nån att tro att det är en bra idé att lagra sin vittvinsflaska i mer än nåt år, högst - faktum är att de flesta viner i resonabel prisklass (vi snackar viner under, säg, 50-lappen) som säljs hos oss är meningen att drickas genast, och särskilt de torrare vita som lätt förlorar sin fräschör. De är färdigt lagrade hos producenten, och kommer bara att bli dåliga om de ligger där din hylla för länge - så sluta panta, och drick upp!

Röda viner är inte lika känsliga, men så händer det just inga världsomvälvande storverk i en sluten flaska heller - så jo, man kan låta dem vara i lugn och ro om man nu vill, de där röda, och eventuellt upptäcka nån nyansskillnad och ökad mogenhetsgrad efter en tid - men jag vet ärligt inte om det är värt det.

Köp, drick och njut säger jag, livet är kort och vinerna kommer inte att ta slut.

Disney on Ice 2015 i Helsingfors

Inte mycket annat än sjukor att rapportera om härifrån. Vi har turvis haft hosta, snuva, ledvärk, feber, ögoninflammation och öroninflammation. Men sånt är tråkigt och därför går vi inte in desto närmare på det, utan vi hoppar rakt till söndagens spektakel istället - Disney on Ice.

Snart börjar det!

Vet inte om det var för att jag var milt drogad (och Lykke var ju extatisk av att äntligen få komma ut bland folk igen efter många tråkiga hemmadagar), eller för att sällskapet var suveränt, men alltså jag tyckte det var riktigt skoj! Dyra biljetter, visst, och ännu dyrare krimskramsförsäljning på plats - men otroligt duktiga skrinnare och akrobater, fina dräkter, bra sammanfattningar av storyna (bl.a. Skönheten o Odjuret, Frozen och Rapunzel) och fina specialeffekter.

Fredagstipset

Märker det smått tvivelaktiga faktum att bloggen så gott som uteslutande handlar om barn och vin, lite sådär fifty-sixty. Och eftersom det är fredag idag kör vi ett vintips:

11,30 € för nånting från Alsace känns okej!

Jean Biechers Riesling från Alsace (firman med rötter ända till 1700-talet är nuförtiden ganska stor, och har produktion också i Chile och Syd-Afrika) är ett ekologiskt vitt vin som vi häromdagen njöt av till blinier (igen!) i mina föräldrars sällskap. Jämfört med den tyska rieslingen jag skrev om några inlägg neråt är detta snäppet mindre syrligt och känns därför lite lättare och fruktigare. Kanske inte helt spot on för just blinier, nästa gång ska jag prova med nånting annat, kanske nåt asiatiskt - för en till gång blir det säkert!