Första advent

Dunsade just ner på soffan, precis hemkommen från långhelg på landet, och konstaterade förvånat att det gått en hel vecka sedan jag bloggat. Hur är det möjligt? Iofs är jag lika förvånad över att hela hösten gått såhär fort, tycker det är fredag ungefär var tredje dag. Idag är jag för trött för att få ner nåt av substans, men vi ses imorgon, visst? Ha en fin första advent!

Risgrynsgröt in the making

Som motvikt till Disney

Hade redan packat skrinnarna och skulle ta oss till järnvägstorget för en svängom, jag och sonen, men så var det bara så jäkla blött och slaskigt att vi lämnade dem hemma och beslöt oss för att gå på bio istället. Hade ingen aning om vilka filmer som går för tillfället, utan stod och scrollade alternativ medan vi väntade på bussen - och tio minuter senare stod vi i kassan och köpte två biljetter till filmen Amazonia.

Herr Nilsson?

Det är en fransk-brasiliansk film som utspelar sig Amazonas, och äventyret upplevs genom en liten apas ögon. Efter att flygplanet den åkte med kraschat i ett oväder, måste den tama cirkusapan ut i regnskogen och försöka komma tillrätta - söka mat, möta andra, vilda djur och försöka klara sig i en helt ny miljö. Supersnyggt filmat och utan berättarröst, samt en lagom mix av spännande, skojiga och rörande moment. Ingen regelrätt barnfilm, men jag skulle säga att den passar 5-åringar och uppåt, med en reservation för att den är rätt lång -nästan en och en halv timme, vilket också är min enda kritik mot den, den kunde ha kortats ner lite utan att förlora nåt.

Är ni trötta på amerikansk disney och inhemsk risto räppääjä så tycker jag absolut ni ska se denhär, fräscht och vackert som motvikt!

Vi fortsätter!

Vi fortsätter med frågorna:

Vad tycker du mest om med att ha barn? Vad tycker du minst om? 
Hm, inga små frågor där inte. Och jag som inte är känd för att uttrycka mig i långa haranger utan hellre kort och koncist. Nå, förutom det mest uppenbara, den enorma kärlek man känner, så är det bästa med att ha barn nog det att man lever sitt liv så i stunden, det är här och nu som gäller. De håller en jordade, dedär små. All eyes on me, liksom - det blir inte så många tomma stunder över att fylla med ångest, oro över framtiden, sorg över misstag man begått eller drömmar som man befarar kanske inte kommer att uppfyllas. Man får fokusera på lyckan, känns det som. Om jag levde helt för mig själv tror jag att jag skulle grubbla mycket mer än vad jag gör idag. Nu känns livet intensivt och färgfyllt på ett annat sätt. Och så är barn väldigt roliga att umgås med också, när det vill sig. Man underhålls från morgon till kväll, och har aldrig en tråkig stund.

Minst tycker jag om sömnbristen (har inte sovit ordentligt på...tja, sisådär 10 år, beat that!), och att jag inte kan sätta mig själv först. Mina hobbyer, min äventyrslust, min fåfänga, den har inte så stort utrymme i vår vardag - men det har jag inte haft särskilt svårt att acceptera, eftersom man inte kan få allt, och det kommer tids nog att finnas tid för sånt också. Men just nu är det så här.

Tre saker från din framtidslista? 
1. Resor, definitivt resor. Långa sådana, spännande såna -inga Aurinkomatkat sen mera!
2. Att bo på landet, gå med stor solhatt och pyssla med mina rosor och höra fåren bräka på ängen. Klappa hunden och ta en kopp kaffe på trappan i solskenet. Nåt sånt visionerar jag nu som då.
3. Att ha ett eget företag av nån sort

 Och du verkar alltid så underbart lugn, klok och saklig. Finns det nåt som får dej att go nuts? 
Vilken fin komplimang, tack. Tro det eller ej men jag var ganska eldig och outspoken nångång i tiden. Men så fick jag barn, och ett ganska speciellt barn dessutom -och insåg plötsligt det ena och det andra om både mig själv och om min omvärld. Det var mycket som måste omprövas helt enkelt, och jag insåg att världen, livet, inte är svart-vitt och det lönar sig inte ofta att elda upp sig över småsaker.

Därmed inte sagt att jag inte skulle ha några passioner, eller nånsin bli upprörd eller arg. Sånt som får mitt hjärta att bulta hårdare varierar kraftigt, det kan vara verkligen allt på en skala från samhälleliga orättvisor (tänker på till exempel rasism, eller barn, djur och åldringar som far illa) till irriterande särskrivningar och nyöppnade gourmetrestauranger med intressanta vinlistor!


Nu trött som attan, måste kravla mig i säng. Vi fotsätter om ett tag igen!

En smula lyx i novemberdysterheten

För en tid sedan plingade det på dörren och ett bud räckte över ett stort paket till mig. Jag är ingen skönhetsbloggare som ni vet, men Jurlique är faktiskt ett av de märkena jag med gott samvete kan tipsa om och ge synlighet till här på bloggen - deras naturnära ideal överensstämmer med mina, och dessutom är produkterna snygga, effektiva och doftar helt fantastiskt. Och såhär i mörkaste, tråkigaste november så tyckte jag det kunde sitta bra med ett inlägg om hur man kan piffa till sin vardag en smula - det är vi alla värda!

Serum, mist och olja - och några kottar, som jag tyckte passade i bilden.

I mitt paket fanns ett härligt serum, Herbal Recovery Advanced Serum, som till konsistensen är lite gel-aktigt, och passar såna som jag som passerat 30 år-strecket och de första tecknen på åldrande redan syns på. Serumet motverkar alltså rynkor och fina linjer, ger direkt lyster och elasticitet - ja, huden känns liksom smidigare av det.

Så fanns det en ansiktsspray, Rose Water Mist, som förutom att den doftar sådär somrigt av rosor i farmors trädgård också känns uppiggande (hello morgnar med väckning kl 06! - jag lär puffa på av denna ett par gånger under dagen...), lugnande och återfuktande då huden känns i obalans eller grå och livlös. Man kan använda den som sådan på helt bar hy - testa till exempel att ha den i kylskåpet för en extra fräsch effekt - eller så kan man använda den som finish på sin vanliga make-up och spraya på under dagens lopp efter behov.

Och till sist, vilket jag var extra glad över eftersom jag blivit totalt beroende av Jurliques Herbal Recovery Oil jag fick i våras, var en ansiktsolja som heter Skin Balancing Face Oil. Det är nåt med sånahär oljor; de känns väldigt lyxiga, huden blir mjuk på momangen och känns mer skyddad än med vanliga krämer - för mig som alltid haft torr hy i ansiktet är de otroligt sköna att massera in, hela fejset liksom vaknar till. Och så är de helt ofattbart dryga också, några droppar räcker gott - flaskan jag fick i våras har säkert hälften kvar trots att jag använt den slaviskt morgon och kväll.

Lyx på silverfat, kan vi kalla den här bilden - samt några kottar.

Ska förresten snart ta mig an resten av era frågor, stay tuned!

Fredagsvitt

Jag har alltid tyckt väldigt mycket om Chablis-viner. De är oftast friska, krispiga, syrliga och lite mineraliska, jämfört med chardonnayer från tex USA och Australien, som haft en tendens att vara lite oljiga och tunga. Men tiderna ändras, och ABC-rörelsen* tappar nog följare i takt med att fräscha exempel på modern vinkonst kommer ut på marknaden. Old Coach Road Unoaked Chardonnay, för lite dryga 12 € är just en sådan goding som jag tycker ni ska testa på.

Citron, lime och äppel samsas här med en aptitretande mineralprofil, och ger en helhet som håller riktigt bra ihop både för aperitifer och som sällskap till olika fisk- och skaldjursrätter.

Kuriosa: Vinområdet kring staden Nelson på södra ön är en rätt intressanta uppkomling (Nya Zealand är mer än bara Marlborough!), och Seifried är en av de största producenterna där, med en export på ungefär 50%. 

*Anything But Chardonnay

Svar på frågor, del ett

Tack för alla svar, skoj att få veta mer om er också istället för att det alltid bara är jag som håller låda här! Nu ska jag börja beta av era frågor, här kommer de första:

- Och min fråga till dig är vart skulle du vilja resa till näst och varför? Och så vill jag passa på att tacka för en bra blogg, glad att jag hittade hit!

Jag säger ju aldrig nej till Stockholm, men egentligen längtar jag nog efter lite värme och sol just nu. I våras var vi var på vippen att boka en solresa till i höst, men så bestämde vi oss för att satsa slantarna på sommarhuset istället ( det är visserligen underbart, men väldigt gammalt och slitet och i behov av oändliga mängder både tid och pengar...). Och det harmar ju lite nu, hade varit så himla skönt med en sån energikick - men än en gång måste vi konstatera att det är omöjligt att få precis allt. Men om pengarna inte vore nåt hinder skulle jag vara väldigt nyfiken på Vietnam. Både maten, klimatet och levnadstempot verkar skönt, och eftersom vi gillar Thailand tror jag inte Vietnam heller skulle göra oss besvikna.

- Har du nånsin hållit på med lagsport?

Nej, faktiskt inte. Jag har aldrig varit särskilt sportig i traditionell bemärkelse, däremot har jag ju ridit och hållit på med hästar sen jag var bara en liten tösabit. Från det att jag var fem år tills jag flyttade hemifrån red jag sgs som dagligen, och det är nåt jag saknar väldigt mycket. Visst finns det ju stall här i trakterna, men problemet är det att jag aldrig varit intresserad av dressyr och av att rida runt på en bana eller i en manege. För mig har det varit äventyret, naturen, den varma hästryggen, vänskapen mellan djur och människa som betytt mest - och den längtan har jag inte hittat nån lösning på ännu.

Opportunist och Peter Pan och jag

- En fråga om Hesa vs Åbo som en stad att bo i. Fördelar, nackdelar, andra saker du tycker skiljer/är lika? (Har ev. en flytt framför mig om mannen får jobb där, det känns som en väldigt stor grej att flytta dit)

Jag blir väldigt nostalgisk varje gång jag besöker Åbo. Vacker stad, många fina minnen! Saknar ån och livet däromkring. Det jag däremot inte saknar är att kretsarna är så små, och att det inte riktigt känns som att det finns utrymme för alla - åbobornas inåtvändhet är inte bara en myt tycker jag. Och som min man uttryckte det häromdagen, då vi lekte med tanken om en återflytt (bla a med tanke på prisnivån - omg vilket fint hus med trädgård man kunde få där för samma peng som en höghusvåning här!): det är bara så mycket junttigare än Helsingfors. Och så är det ju, på gott och ont. Och då upplever jag inte Helsingfors som särskilt snobbigt, utan mer så att det finns en större acceptans och en större mångfald - såväl de dammiga, blåhåriga Von Schnabelsköld-tanterna i Eira som de coola reklamnissarna i tajta brallor i Berghäll och Rödbergen till barnfamiljerna på Drumsö och Munksnäs - alla är okej, liksom. Jag tror ni kommer att trivas!

- Vill du ha fler barn? Bo utomlands? Bästa vardagsmaten? 

Jag tror det räcker såhär för vår del. Fast babysjuk kommer jag nog att vara i framtiden också (vad är det med babysar, som gör att man bara vill ha fler och fler??) men måste väl bara hålla mig på armlängds avstånd från de sötaste parvlarna sen då äggstockarna börjar värka - och visualisera nätter av ostörd sömn, långa och sena fancy-restaurangbesök, kvällspromenader på tumis med min man, vandringsresor till Lappland etc etc.

Jag skulle gärna bo utomlands en tid, men tror det får vänta tills barnen är stora. Är man skild med delad vårdnad är det inte bara sådär att flytta nånstans, det är väl det största hindret just nu. Men Frankrike lockar mig alltid(landsbygden, inte Paris), liksom övriga Norden (läs Danmark) och USA (NY eller Kalifornien).

Bästa vardagsmaten är väl pasta i nån form. Gillar tex färsk spenatpasta med räkor och en burk smaksatt creme fraiche. Purésoppor är också gott, med lite bacon/krutonger/grynost och baguette till.

Iurima Ultima

Längst ut i havet, Salpausselkäs sista spets. Skönheten är alldeles slående, och fast ön inte är värst stor upptäcker man nya platser varje gång. Idag promenerade jag ut till en av de sydvästra spetsarna, som vanligtvis är fredade för fåglarnas häckning. Några detaljer fastnade på kameran innan kölden tog musten ur den.

Hej från Jurmo

Veckan har svishat förbi igen, och en snigel hinner inte alls med. Nu är vi hur som helst på Jurmo, långt ute till havs och laddar batterier inför november. Jag sade just åt C idag att jag tror jag varit fler gånger här off season än under sommaren- dessa höststormar är helt magiska att beskåda från första parkett, där längst ute på stensnabeln. Vida stenlandskap, saltstänkt ljung och vågornas piskande. Ett av de allra vackraste ställena i vårt land, utan tvekan, och oslagbart för att låta kropp och själ vila och läka.

Grå söndag, how about en frågestund?

Sitter här för mig själv i soffan medan babyn sover på balkongen och storebror spelar på min telefon. De övriga är på lande. Det regnar ute, är grått som bara den och jag har tråhåååkigt. Ska vi köra frågestund? Statistiken visar att det trillat in en del nya läsare på sistone, så kanske det finns nåt om mig som ni undrat över? Dessutom vill jag ju gärna veta vem ni är, så vi tar det turvist* va?

Hej photobooth, det var inte igår!

1. Vem är du, hur gammal och varifrån?
2. Vad måste finnas med i din helgfrukost?
3. En bra bok du läst eller film du sett?
4. Planer för farsdag? Och sen SHOOOT! Fråga mig vad som helst!

*nä jag vet, det är inte ett ord, men det BORDE vara det.

Allhelgonavinet

Jag letade efter nånting som skulle passa in i temat, och en flaska Gnarly Head var vad jag kom hem med. En höstlig zinfandel (11,90€) från Lodi, Kaliforniens "zin country", med en etikett med äkta halloween-känsla.

Jag har druckit det förut, men faktiskt så gillade jag den förra årgången bättre. 2009:an hade lite mer karaktär, medan 2011:an var alltför följsam i min smak. Det är fortfarande mycket bärigt och mustigt, som zinfandlar ofta är, men jag hade nog uppskattat lite mer sting.

Nöjd med stillebenet i bakgrunden, var tvungen att klämma in det på bild åt er!

Domen lyder således: inget för mig, men den som tycker om lättdruckna, bussiga viner med maximal syltighet kan gott ge det en chans.

Happy Halloween hörni!

Jag gillar Halloween! Den komersiella tumulten i butikerna kan man ju rätt långt strunta i om man vill, och det behöver inte kosta mycket att till exempel klä ut sig, än mindre att baka ngt.

Dotterns piratoutfit är en vanlig randig klänning hon hade i skåpet, och scarfen sydde jag av en bit svart tyg som jag sen tryckte en dödsskalle på. Ögonlappen och örhänget köpte jag för en femma.
 

Piraten
 

Boooooooooh!

Första gången jag lyckats med maränger - tror jag haft dem för varmt och för kort tid i ugnen tidigare, och ändrade nu taktik. Dessa var ungefär två timmar i 100 grader och blev riktigt bra - krispiga utanpå och lite sega innuti.

Jack o Lantern

En pumpa-lykta måste man ha, det är ungefär det enda kravet jag har på vår halloween. Nångång skulle det vara roligt att odla egna, men tills dess går det bra med butiksköpta.

Spindelkex

Och sist dehär roliga krabaterna - enkla att göra, och skoj att se på! Försökte först ta en genväg och göra endast tre ben på var sida, men det var helt tydligt nåt som inte funkkade - för genast då jag fixade fyra gjorde sig spindeleffekten påmind, och det där instiktiva obehaget för åttabenade varelser som tycks sitta djupt i ryggmärgen gjorde så jag rös till... Men goda var de!

CrossFit-passet och mamman

Förra veckan var en riktigt bra träningsvecka för mig - förutom de vanliga vagnpromenaderna var jag på två springpass och dessutom en timme CrossFit med personliga tränaren Lina Björkskog (och sen hur mycket lövkrattning som helst under veckoslutet då vi åkte till landet - det räknas också!). Jag inbillade mig att mitt flås inte var helt fy skam med tanke på att jag fött barn för en tid sen, och inte tränat just alls under graviditeten - men nu insåg jag ju att det börjar bli hög tid att ta itu med muskelstyrkan också, för den var ju under all kritik.

Jag såg glad ut efteråt men grät en smula inombords

Visserligen var passet intensivt och roligt, men jag blev nog lite besviken på hur otroligt tungt det kändes för mig (tänk er yr i huvudet och blodmak i mun), och hur ont jag hade i hela kroppen i flera dagar efteråt. Det är ju inte alls bra det, nu måste jag verkligen försöka få in lite styrkeövningar också mellan varven.

Lite uppvärmning först, sen detta

Burpees, squats och push-ups - pleased to meet you!

Från ebola till fredagsmys

Nå, nu har ni alla skänkt en slant hoppas jag, och vi kan gå vidare till mindre seriösa ämnen. Det är ju fredag idag, hurra! Idag tipsar jag er om ett billigt rödtjut från Italiens häl, dvs Apuglia. Kostar knappa 8 € och smakar mysigt höstligt av tranbär, vanilj och mjuka kryddor.

Inget märkvärdigt vin alls, men ibland vill man ha det så - nånting som funkkar med det mesta i matväg och som värmer skönt i magen utan några pretentioner, men som ändå håller en viss standard och smakar bra.

FN-dagen och ebola

Idag flaggas det, som ni kanske märkt. Det är för att vi firar FN-dagen den 24.10. och högtidsdagen instiftades i tiderna för att främja syftena, målsättningarna och resultaten som FN står för. Unicef i sin tur är FN:s barnfond, och deras arbete kretsar kring bekämpning av fattigdom, barns rätt till överlevnad och utveckling, skydd mot våld och övergrepp, utbildning och jämställdhet, katastrofarbete och opinionsbildning för barns rättigheter.

En annan sak som ingen har missat är att det härjar en fruktansvärd epidemi i världen, vars blotta namn ger mig rysningar. Ebolan. Värst är läget i Liberia, Sierra Leone och Guinea, men det ploppar upp namn på länder närmare och närmare oss, gränserna suddas ut. För att få läget stabiliserat, och förhindra spridningen av den här mycket dödliga och oerhört plågsamma sjukdomen menar FN att stora insatser måste göras ASAP - inom den närmaste månaden. Om inget händer snart är risken stor att vi får uppleva en total samhällskollaps med stora flyktingströmmar och ännu mera sjukdomsspridning - också här hos oss. Världen är sist och slutligen mycket liten, och ingen går trygg.

 Här i den rika västvärlden är det lätt att luta sig tillbaka och blunda inför den här humanitära krisen, men faktum är att varje en av oss kan med ett klick göra en viktig insats. Ni som går på mat- och vinmässan idag, smuttar lite portvin och äter en bit ost med en god sylt till - och ni som flanerar på bokmässan, bläddrar i vackert illustrerade barnböcker, myser över den nyaste coola romanen som ännu doftar av trycksvärtan och stannar upp en stund för att lyssna på en författare bli intervjuad. Kan ni tänka er att avvara ett glas eller bok och ge den slanten till Unicef (eller annan valbar organisation som jobbar hårt för vår säkerhet och hälsa as we speak)  istället? Ursäkta skuldbeläggningen, jag vet att det anses fult i vårt samhälle och vår tid, men lite skam och självgranskning kanske behövs för att ge en själv den där sparken i baken ibland - så funkkar åtminstone jag.

Här kan man ge en tia per sms. Klick.

Kladdkakemuffins in every sense of the word

Medan jag väntar på röksignaler från jobbet om hur samarbetsförhandlingarna gått så bakar vi muffinsar - lika så bra att testa nervernas hållbarhet på hemmaplan liksom. Iofs borde jag väl vara relativt trygg nu på moderskapsledigheten, men ändå känns det tråkigt och mina tankar är hos mina kollegor, som dessutom ska orka hålla god min på Viini, Ruoka ja Hyvä Elämä -mässan.

Kladd var nyckelordet!

Nå muffinsen blev kanongoda, här är receptet, som är min variant av Leila Lindholms:

1 tsk vaniljsocker
2 dl strösocker
2  ägg
50 g smör
0.5 dl rypsolja
0,5 dl mörk sirap
1 dl fazer kakao

1 tsk bakpulver
2 dl vetemjöl
1 nypa salt
100 gr mörk choklad (jag hade 60%)

1. Sätt ugnen på varmluft och 175 grader
2. Vispa vaniljsocker, strösocker och ägg pösigt
3. Smält smöret, häll i matolja och sirap, blanda det med äggsmeten.
4. Blanda kakao, bakpulver, vetemjöl och salt och vänd ner i smeten.
5. Smält chokladen i vattenbad och blanda den med smeten.
6. Placera muffinsformar i en muffinsplåt och fyll formarna till hälften med smet.
7. Grädda muffinsen i mitten av ugnen i cirka 14 minuter. Låt svalna.

Vill man kan man låta stå i kylen ett tag och garnera med vispgrädde och bär - men det hade vi inte tålamod till!

Nu sover lillisen ute, och vi större mumsar och njuter