27 jan. 2011

Demensen

Mitt minne svek mig vid ett flertal tillfällen idag. Jag hade träffat en arbetskompis på kaffe, och då vi skiljdes åt stötte jag på en gammal skolkompis från studietiden. Tomrummet efter hejet i "Hej........!", där hans namn alltså borde ha infogats, kändes evighetslångt. Jag kan fortfarande inte komma på vad han heter, fast jag funderat hela dagen.

Nåväl. Det visade sig att också han har stadgat sig och blivit en familjefar, och han var ivrig att jämföra strategiska mått då hans parvel är ungefär jämngammal med vår. När jag på hans fråga om längd och vikt såg förbryllad ut och var tvungen att stamma fram nånting om att jag inte är riktigt säker, att det är en tid sen vi var på rådgivningen, måste han ha trott att jag lider av nånslags amningsdemens.


Jag ÄR galet trött idag, kunde somna stående. Tror vi blivit bortskämda
med bra nätter, en ska man väl klara utan att allt faller ihop va?



Men allvarligt, är det nu så viktigt att veta precis vad ungen väger och hur lång den är? Tycker det är lite besynnerligt att det alltid är det första, efter könet, som folk frågar då man fått barn. Alla är de nu mer eller mindre i samma storleksklass liksom*, typ mellan 3 och 4 kilo tunga och nånstans där mellan 48 och 52 centimeter långa. Nå, de som känner mig vet att jag inte är någon detalj-människa, kanske vi sätter det på det kontot.

*Vi valde faktiskt att i vår födda-annons ha texten "precis lagom lång och tjock", och fick mycket positiv respons för det.

3 kommentarer:

Katja sa...

Om det är sådär du ser ut när du är galet trött har du inget att oroa dig för! :D

morzan sa...

Jag tror det har att göra med om det är första barnet han fått, då kunde jag också alla strategiska mått utantill. Nu har jag ingen aning hur stor Bää är, minns inte ens födelsevikten!

Linda sa...

Katja, jag är snarare för trött för att oroa mig. Men tack.

morzan, så är det säkert. Bra om man ens kommer ihåg födelsedatumet nu!