Erase and rewind

På bussen idag råkade jag in i en märklig situation, lite sådär som att backa in i en knut och inte komma bort ni vet. Plötsligt fann jag mig nämligen, jag vet inte riktigt hur det gick till, förklarandes för en okänd farbror om bönans ätande på natten. Meningen "...så bara lyfter jag på t-skjortan och låter henne äta medan jag slumrar vidare" kom faktiskt över mina läppar innan jag insåg att jag antagligen trätt över den där gränsen som kan göra folk lite obekväma. Jag kände en omedelbar hetta om kinderna, skrattade lite nervöst och stirrade stint in i barnvagnen istället för att möta farbrorns blick. Som tur var så verkade han vara en amningsentusiast av största grad, och berömde att jag ammat såpass länge och gick på om hur rätt och vettigt det är. Jag vet inte, det hjälpte nog inte upp situationen alls egentligen. Jag var lättad då vi kunde stiga av på följande hållplats.