27 jan. 2011

Grötigt värre

Jag gillar havregrynsgröt på morgonen, och brukar variera med blåbär och banan ovanpå. Naturell med lite socker och kanel är också gott. Salt skulle jag däremot aldrig någonsin få för mig att dutta på, vilket tex både min mamma och svärmor gör. Märkliga kvinnor. En enstaka smörklick förekommer också i mitt barndomshem. Är det en generationsfråga tror ni?



Jag har knappt sovit en blund inatt, och den intellektuella nivån på dagens inlägg blir därefter. Gröt i hjärnan, gröt på bloggen liksom.

5 kommentarer:

Sonja sa...

Usch för att inte sova! Tänder eller lära stå och krypa kanske? Salt ska det nog vara tycker jag.

Michaela sa...

Hemma har det alltid varit salt i gröten och ju mera salt det varit destu godare var det. Därför har också smör hört till, sällan nåt sött. Själv föredrar jag salt på morgon framom sött.

Men detta är ju en vanesak. I sonens gröt sätter jag ingen salt och oftast äter jag upp resterna, och det smakar hur bra som helst utan. Han får den med antingen bär, frukt eller smör.

Det om gröt

Anna sa...

Inget salt. Ibland en smörklick. Oftast äppelmos eller bär och alltid med mjölk!

morzan sa...

Jag sätter frusna bär och grynost och mjölk :)

Oj, varför sover inte Lykke?

Linda sa...

Okej, tydligen är det inte bara gamla tanter som saltar sin gröt då. Och grynost, det var helt nytt för mig!

Jo, det var böönan som höll oss vakna, vet inte om det är mera tänder på gång eller vad det är, men jag har tittat i kors av trötthet hela dagen. Hon själv har dragit några rejäla lurar och är glad och pigg som vanligt!