Tjejmiddag

Via Peppes blogg hittade jag till Från Madrid till himmelen, och började fundera på konceptet tjejmiddag, eftersom vi var ute och äta på Grotesk med dessa fina igår.

Mia, jag, Camilla och Malin

Jag och Mia, bilden är Malins

Jag kanske inte är tillräckligt analytiskt lagd för att förstå kritiken, för även om pointen ju finns - dvs varför utesluta nån enbart pga könet - så tycker jag det kan kännas trevligt att få prata om saker som alla i gruppen har gemensamt. Igår talade vi till exempel ganska mycket om förlossningar, om parförhållandets berg och dalar och om två barn versus tre barn. Och på nåt sätt ser jag inte riktigt att en barnlös singel skulle ha haft så stort utbyte av vårt sällskap just den kvällen. Ibland träffar jag gärna nån fellow vinentusiast, och där skulle en absolutist eller inbiten öldrickare inte riktigt platsa.

Och det har ju inte nödvändigtvis med könet att göra, egentligen, utan bara att det är skönt att ibland umgås med människor med samma utgångspunkter, erfarenheter och livssituation som man själv. Därmed inte sagt att man ALLTID vill umgås i det formatet, för risken finns ju att man inte får nåt motstånd i diskussionen och att man bara blir struken medhårs när man är omgiven av likasinnade. Men ibland är det mysigt med "tjejmiddagar", jo, det tycker jag!