12 jan. 2012

Om barn och hundar

Jag tror starkt på att barn mår bra av att få vara med djur. På 7-åringens förra dagis fick barnen träffa "Halibernit"-hundarna ibland, som en del av social och empatisk träning, och ALLA inblandade parter älskade stunderna tillsammans!

3-årig och aningen butter snigel
med fina schäfern Rex


Nu läste jag om ett annat projekt där barn och hundar får njuta av varann, läs här. Mera sånt!

4 kommentarer:

Mia sa...

Vår N är livrädd för hundar. LIVRÄDD! Kommer det en hund emot på gatan så vill hon byta sida av vägen, är det omöjligt så hoppar hon bakom min rygg och går där och gömmer sig för hunden.
Vi borde absolut ta tag i hela rädslan...för om inte förr så då hon ska börja ta sig till olika platser själv så kommer detta att vara ett problem.
Undras om man kan beställa en Halibernit hund träff sådär privat?

ps. i februari kommer vi närmare er, sandviken blev det! (om du minns vad vi pratade om på länken).

Linda sa...

Mia, jo jag minns att du berättade om hennes hundrädsla. Det är så synd! Jag tycker ni kunde fråga Halibernit om saken. De är ju visserligen ganska stora, men väldigt snälla.

Och superroligt att ni flyttar hitåt! Då ska springas så in i nordan! :)

Melli sa...

Nej kära nån en så söt snigel och fin hund!
Våra pojkar har också tidvis varit riktigt rädda för hundar. Här i trakten tycker jag många människor bara inte borde FÅ ha hund då inte de kan uppfostra dem. Inte kan man låta stora hundar hoppa på små barn fast de sku vara hur snälla som hellst. O skall också av små hundar är tillräkligt högt för att skrämma den lite oroliga. Fast en liten respekt för djur tycker jag i grund och botten är bra, för tyvärr vet man inte alltid om hunden är snäll eller inte. Men synd då de är rädda för också de som är som änglar, stora rufsiga änglar. (VILL HA HUND!)

Linda sa...

Melli, respekt för hundar är viktigt, men rädslan är ju tråkigt. Och det är ju så synd då en enda dålig eller skrämmande upplevelse kan ge långa men för ett barn. :(