Jag har varit hemma från jobbet nu i två dagar, och har absolut inget att rapportera om. Det enda jag gjort är att ha druckit en massa varmt (kaffe, grönt te, ingefära-citron-kanel-honungsvatten och svartvinbärssaft) och sprungit en massa på toa. Det börjar bli fåror i golvet på rutten soffa-badrum-köket. Men jag hittade en verklig pärla på SvtPlay, som jag blivit tipsad om från flera håll: Torka aldrig tårar utan handskar, som handlar om när aids kom till Sverige och Stockholm på 80-talet.
Jonas Gardell kallar själv bokserien, som ligger som grund till filmatiseringen, för sitt viktigaste verk, och han lär ha skrivit på den i 15 år. "Det som berättas i den här historien har
hänt. Det hände här, i den här staden, i de här kvarteren, bland de
människor som har sina liv här. I en stad där de flesta fortsatte att
leva sina liv som om inget hänt började unga män insjukna, tyna bort och
dö. Jag var en av dem som överlevde. Det här är min och mina vänners historia."
Se den - otroligt rörande, det gick rakt in i hjärtat. Jag ska läsa böckerna också, bara de alla kommer ut.
2 kommentarer:
Jag har inte läst, men tittat. Herreguuuud så jag grät!
Jag vet, jag också. Jag grät så mycket att jag fick huvudvärk.
Skicka en kommentar