Happy Halloween hörni!

Jag gillar Halloween! Den komersiella tumulten i butikerna kan man ju rätt långt strunta i om man vill, och det behöver inte kosta mycket att till exempel klä ut sig, än mindre att baka ngt.

Dotterns piratoutfit är en vanlig randig klänning hon hade i skåpet, och scarfen sydde jag av en bit svart tyg som jag sen tryckte en dödsskalle på. Ögonlappen och örhänget köpte jag för en femma.
 

Piraten
 

Boooooooooh!

Första gången jag lyckats med maränger - tror jag haft dem för varmt och för kort tid i ugnen tidigare, och ändrade nu taktik. Dessa var ungefär två timmar i 100 grader och blev riktigt bra - krispiga utanpå och lite sega innuti.

Jack o Lantern

En pumpa-lykta måste man ha, det är ungefär det enda kravet jag har på vår halloween. Nångång skulle det vara roligt att odla egna, men tills dess går det bra med butiksköpta.

Spindelkex

Och sist dehär roliga krabaterna - enkla att göra, och skoj att se på! Försökte först ta en genväg och göra endast tre ben på var sida, men det var helt tydligt nåt som inte funkkade - för genast då jag fixade fyra gjorde sig spindeleffekten påmind, och det där instiktiva obehaget för åttabenade varelser som tycks sitta djupt i ryggmärgen gjorde så jag rös till... Men goda var de!

CrossFit-passet och mamman

Förra veckan var en riktigt bra träningsvecka för mig - förutom de vanliga vagnpromenaderna var jag på två springpass och dessutom en timme CrossFit med personliga tränaren Lina Björkskog (och sen hur mycket lövkrattning som helst under veckoslutet då vi åkte till landet - det räknas också!). Jag inbillade mig att mitt flås inte var helt fy skam med tanke på att jag fött barn för en tid sen, och inte tränat just alls under graviditeten - men nu insåg jag ju att det börjar bli hög tid att ta itu med muskelstyrkan också, för den var ju under all kritik.

Jag såg glad ut efteråt men grät en smula inombords

Visserligen var passet intensivt och roligt, men jag blev nog lite besviken på hur otroligt tungt det kändes för mig (tänk er yr i huvudet och blodmak i mun), och hur ont jag hade i hela kroppen i flera dagar efteråt. Det är ju inte alls bra det, nu måste jag verkligen försöka få in lite styrkeövningar också mellan varven.

Lite uppvärmning först, sen detta

Burpees, squats och push-ups - pleased to meet you!

Från ebola till fredagsmys

Nå, nu har ni alla skänkt en slant hoppas jag, och vi kan gå vidare till mindre seriösa ämnen. Det är ju fredag idag, hurra! Idag tipsar jag er om ett billigt rödtjut från Italiens häl, dvs Apuglia. Kostar knappa 8 € och smakar mysigt höstligt av tranbär, vanilj och mjuka kryddor.

Inget märkvärdigt vin alls, men ibland vill man ha det så - nånting som funkkar med det mesta i matväg och som värmer skönt i magen utan några pretentioner, men som ändå håller en viss standard och smakar bra.

FN-dagen och ebola

Idag flaggas det, som ni kanske märkt. Det är för att vi firar FN-dagen den 24.10. och högtidsdagen instiftades i tiderna för att främja syftena, målsättningarna och resultaten som FN står för. Unicef i sin tur är FN:s barnfond, och deras arbete kretsar kring bekämpning av fattigdom, barns rätt till överlevnad och utveckling, skydd mot våld och övergrepp, utbildning och jämställdhet, katastrofarbete och opinionsbildning för barns rättigheter.

En annan sak som ingen har missat är att det härjar en fruktansvärd epidemi i världen, vars blotta namn ger mig rysningar. Ebolan. Värst är läget i Liberia, Sierra Leone och Guinea, men det ploppar upp namn på länder närmare och närmare oss, gränserna suddas ut. För att få läget stabiliserat, och förhindra spridningen av den här mycket dödliga och oerhört plågsamma sjukdomen menar FN att stora insatser måste göras ASAP - inom den närmaste månaden. Om inget händer snart är risken stor att vi får uppleva en total samhällskollaps med stora flyktingströmmar och ännu mera sjukdomsspridning - också här hos oss. Världen är sist och slutligen mycket liten, och ingen går trygg.

 Här i den rika västvärlden är det lätt att luta sig tillbaka och blunda inför den här humanitära krisen, men faktum är att varje en av oss kan med ett klick göra en viktig insats. Ni som går på mat- och vinmässan idag, smuttar lite portvin och äter en bit ost med en god sylt till - och ni som flanerar på bokmässan, bläddrar i vackert illustrerade barnböcker, myser över den nyaste coola romanen som ännu doftar av trycksvärtan och stannar upp en stund för att lyssna på en författare bli intervjuad. Kan ni tänka er att avvara ett glas eller bok och ge den slanten till Unicef (eller annan valbar organisation som jobbar hårt för vår säkerhet och hälsa as we speak)  istället? Ursäkta skuldbeläggningen, jag vet att det anses fult i vårt samhälle och vår tid, men lite skam och självgranskning kanske behövs för att ge en själv den där sparken i baken ibland - så funkkar åtminstone jag.

Här kan man ge en tia per sms. Klick.

Kladdkakemuffins in every sense of the word

Medan jag väntar på röksignaler från jobbet om hur samarbetsförhandlingarna gått så bakar vi muffinsar - lika så bra att testa nervernas hållbarhet på hemmaplan liksom. Iofs borde jag väl vara relativt trygg nu på moderskapsledigheten, men ändå känns det tråkigt och mina tankar är hos mina kollegor, som dessutom ska orka hålla god min på Viini, Ruoka ja Hyvä Elämä -mässan.

Kladd var nyckelordet!

Nå muffinsen blev kanongoda, här är receptet, som är min variant av Leila Lindholms:

1 tsk vaniljsocker
2 dl strösocker
2  ägg
50 g smör
0.5 dl rypsolja
0,5 dl mörk sirap
1 dl fazer kakao

1 tsk bakpulver
2 dl vetemjöl
1 nypa salt
100 gr mörk choklad (jag hade 60%)

1. Sätt ugnen på varmluft och 175 grader
2. Vispa vaniljsocker, strösocker och ägg pösigt
3. Smält smöret, häll i matolja och sirap, blanda det med äggsmeten.
4. Blanda kakao, bakpulver, vetemjöl och salt och vänd ner i smeten.
5. Smält chokladen i vattenbad och blanda den med smeten.
6. Placera muffinsformar i en muffinsplåt och fyll formarna till hälften med smet.
7. Grädda muffinsen i mitten av ugnen i cirka 14 minuter. Låt svalna.

Vill man kan man låta stå i kylen ett tag och garnera med vispgrädde och bär - men det hade vi inte tålamod till!

Nu sover lillisen ute, och vi större mumsar och njuter

Att springa med eller utan

Igårkväll hade jag tänkt få sällskap av min personlige tränare, han med dryga tio års erfarenhet av att röra på sig konstant. Han som gillar att cykla brevid mig och prata nonstop då jag springer. Men så backade han ur i sista minuten, vädjandes till det kalla vädret och det faktum att han hittat en av våra gamla iphonar som han ville undersöka istället. Så jag sprang iväg ensam.

Och eftersom jag vanligtvis då jag har sällskap måste vara uppmärksam på pladdret och gärna dessutom besvara det, så hade jag inte tänkt på att ta med hörlurarna. Dem har jag alltid nuförtiden (inte då, för det var tiden innan jag hittat poddarna, och innan jag köpt min armhållare till telefonen), men alltså inte nu - och SOM det var skönt som omväxling! Dessutom var det lättare att peppa mig själv att hållas igång, eftersom jag liksom förde en konstant monolog i huvudet och inte behövde lyssna på nån annan. Då händer det nämligen att jag lyssnar på kroppen istället, och plötsligt saktar av för att promenera utan att jag ens riktigt märker det, för jag lyssnar så intensivt på pratet i lurarna - men nu var jag hela tiden in tune med mig själv så att säga. Så jag tror jag ska köra med det ett par gånger till, innan jag får tillbaka flåset ordentligt och kan springa mer oansträngt.

Några frågor på det? Japp!
1. Lyssnar ni på nåt när ni springer? Vad?
2. Vad ska man ha på sig när det börjar bli kallt? Nu hade jag vanliga tights, t-shirt och långärmad och en tunn jacka på, plus pipo på huvudet, men det kändes ändå svinkallt och jag var helt flammig på hela kroppen då jag kom hem. Måste skaffa varmare grejer!

Tankar om babymat, och lite inspiration

Jag föredrar hemlagad mat till Juni (7 månader redan!) av några orsaker. Dels vet jag exakt vad som är däri, dels känns det fullständigt onödigt att lägga surt ihoptjänade pengar på mosad blomkål, potatis och morot på burk när det är hundra gånger billigare att själv fixa det, och man slipper berget av jobbiga små glasburkar - men framför allt är det främsta skälet att det är SÅ MYCKET GODARE! Alltså, den här industriella barnmaten må vara riktigt ok annars, det finns ju ekologiska alternativ och allt, och de är helt säkert näringsriktigt sammansatta och så, men har ni nånsin luktat eller smakat på dem? Blä.

Glad ätare

Jag förstår inte hur det har blivit så att det nästan är normen att ge mat på burk åt sina barn, är inte det ganska konstigt liksom? Att många inte ens tänker på att man bra kan bjuda helt enkel, heimlaga vanlig mat? Inte måste man vara nån guru i köket ens, vem som helst kan ju koka en potis eller lite ris.

Nå, jag förstår att det kan uppstå problem då man helt enkelt inte hittar på så många varianter kanske, och tänker att babyn blir utled på menyn. Nå, iofs tror jag babysar är så enkla varelser (förlåt Juni) att de inte majndar en ganska enformig servering. Jag brukar varva potatis, ris, morot, broccoli, blomkål, brysselkål, ärter, majs, tomat och paprika med ägg, malet kött eller fisk - detta i olika konstellationer, så det blir lite olika varje gång. Och så en droppe rypsolja i för fettets skull, och babymjölk för att späda ut. Tror det räcker bra så för fröken.

Men jag själv - som har en större referensram och allmänt intresse inom mat än babyn - är ju ganska less på att koka, mosa, mixa samma grejer hela tiden. Så därför kikar jag ibland in hos Theres på Mejas Mat eller hos Ann-Louise på Lilla Matderivén, ta det som inspirationstips. Fina bilder och goda rätter som ofta funkkar hos både stora och små!

Lilla Matderivéns bild

EDIT: Nå, det här med burkmat finns det också fler åsikter om. Råkade just på följande kritiska artikel, klick! Jag har själv erfarenhet av allt: första barnet fick antagligen till största delen burkmat, då jag var ung, oerfaren och internet var inte vad det är nu. Dessutom var jag ensamstående och lagade inte mat åt mig själv särskilt ofta heller. Antagligen ägde jag inte ens en stavmixer! Nåväl, med andra barnet var jag klokare, mer påläst -och tyckte om att fixa i köket. Och tja, nu med tredje barnet så är det bara så att vi har kylen full med råvaror mest hela tiden, och det skulle vara ganska dumt att köpa skilda grejer bara för babyn.

Saker som irriterar AKA klagolistan

Denhär listan var ju en veritabel publiksuccé förra gången, ska vi ta den pånytt? De flesta punkter är lika hot and sizzling på min lista med irritationsmoment fortfarande, men jag har kommit på en rad nya och fräscha på senaste tiden, och vill så gärna dela med mig:

1. Folk som går mot rött när det finns småbarn som också väntar vid övergångsstället.
2. Stekpannor (relativt dyra och mukamas av hög kvalité) där allt bränns vid, hur mycket olja/smör man än klickar i och hur låg värme man än har.
3. exklamationen BOOM, som ploppat upp här och där på sistone
4. chippat/kantstött/krackelerat nagellack - det är FULT, och tar två sekunder att torka bort! Så varför?
5. barnvagnhysterin bland endel småbarnsföräldrar - hur har man tid och energi att hålla på och sälja, köpa byta, mixtra med olika reservdelar och beställa hit och dit HELA tiden? Kan man inte bara köpa en vagn, eventuellt byta då barnet blir större/får syskon och liksom bara vara nöjd?
6. Hopkoket av norsk/svensk/danska texter på tex schampooflaskor. Helt för krångligt för mig, jag läser hellre då på engelska eller finska.
7. Folk som inte håller sig till höger i rulltrappan
8. Torra läppar, som bara inte blir bra hur man än smetar läppbalsam på. Jäkla höst.
9. Alla dessa tråkiga inredningsbloggar som visar upp precis samma grejer. Hur kvalificerar de som inredare liksom? Väljer man klassiker i några enkla baskulörer - så ja, SÅKLART funkkar det. Det behövs ju noll talang eller egen smak där.

Huh, tack för det. Känns lite bättre nu. Varsågoda och fortsätt listan om ni känner för det!

Vi uppfostrar alla varandra

Hanna pratar om trevligt bemötande, och också Helena tycker man ska vara snäll.

Häromdagen gick också jag lite utanför min bekvämlighetszon då jag bestämde mig för att "antaa hyvän kiertää". På vägen till dagis såg jag nämligen en ung flicka som bar på en sjujäklars massa grejer; ikeakassar, vanliga väskor, plastpåsar och dessutom en kabinväska på hjul som hon släpade bakom sig. Det var uppenbarligen tungt, för hon stannade emellanåt för att vila. Då kom jag ihåg hur en vänlig man en gång hjälpte mig då jag höggravid och frustande av ansträngning försökte få med mig återstoden av min loppisförsäljning till bussen, och hur otroligt glad jag blev över en främmande människas rättframma vänlighet - och beslöt mig genast att knacka henne på axeln då jag passerade, för att fråga om jag kunde hjälpa henne att bära. Hon var rätt fåordig, men jag vill gärna tro att hon uppskattade hjälpen - och i bästa fall låter tjänsten gå vidare nån dag.

Vi uppfostrar ju alla varandra, på sätt och vis, tror ni inte? Skulle inte den här farbrodern ha sträckt sin hand åt mig då i vintras, skulle jag kanske inte ha tänkt på att stanna upp för den här tjejen. Kanske jag skulle ha nöjt mig med att le lite medlidsamt bara?

Chop chop!

Och så gick det såhär igen. Fast nu tog det bara sju månader, och håret blev ännu lite kortare än sist. Såhär korthårig har jag ju inte varit sen sjuan i högstadiet! Vad jag var ute efter var att bli av med den tunna, risiga svans som jag lämnats med efter amningen, lite glans och lite volym. Och gärna en fräschare, piggare helhetslook - så jag gick till Loisto, och såhär blev Ilonas vision av det hela, och jag tycker det blev rätt bra.

Okej, på hemvägen fällde jag nog upp hupparen och kunde knappt vänta att få komma hem och rufsa till det på mitt eget sätt - ni vet, det känns alltid lite off när en annan människa stylar det? Man måste liksom få dra och puffa och fixa det själv ett par gånger innan det sitter.

En teaterkväll

Var igår på Gräset är mörkare på andra sidan på Viirus, och har fortsatt att tänka på pjäsen hela dagen. Vilken upplevelse alltså! Sällan man får hela skalan av känslor serverad på det där sättet - jag både skrattade, fnissade, kände med, var tårögd och rädd. Skådisarna var naturligtvis bra, men den som ska ha den största elogen är nog regissören och scenografen - otroligt uttrycksfullt med minimala medel. Så väldigt, väldigt synd att detta var en av de sista föreställningarna , hade mer än gärna uppmanat alla jag känner att gå och se den. Är glad att Helena tog mig med, ibland behöver man en spark i baken för att få saker på gjorda, även om de hängt på to do-listan en tid.

Som tur finns boken för er som missade pjäsen!

Sovpåse makeover

Jag har aldrig tyckt särskilt mycket om mammalådans sovpåse sådär utseendemässigt, men det är faktiskt inte särskilt svårt att göra om dem till att bättre passa ens egen smak.

Jag tog bara lådan till det första barnet, för tio år sedan, och den påsen (blå med hundar på, nån som känner igen?) var ändå såpass söt att jag inte nändes förstöra den - plus att den känns så nostalgisk på nåt sätt, så jag köpte en på en fb-grupp för 2€ och tänkte att det får gå som det går.Tyget jag valde heter Älgört och kommer från Ikea, och innertyget i fleece är från Eurokangas.

Chockrosa fleece innuti, Älgört-tyget i vitt, rosa, orange och rött utanpå.

Badbrallesäsongen är definitivt över

Så mätte jag, klippte och nålade, och sydde ihop. Och voilá! En snäppet fräsigare sovpåse, som dessutom garanterat ingen annan har. Sen är det en annan femma att den blev tjock nog för att hålla barnet varmt under en polarexpedition - jag orkade ju inte ta loss det gamla tyget, som någon mer petig än jag hade kunnat tänkats göra, utan sydde bara dit det nya rakt ovanpå. Och ja, så hamnade älgarna eventuellt lite upp och ner också - fast det beror ju på vem som tittar på dem! Petitesser.

Fredag i mitt glas

Det känns alltid lite lyxigt med en amarone, även om det nu inte är det mest trendiga man kan tänka sig. Men en sånhär ruskig höstdag, när man kommit hem trött och dyblöt dragandes på en massa barn, matkassar och annat krafs - då känns det som det perfekta vinet att hälla upp i ett rejält tilltaget glas medan man väntar på att pizzorna ska bli klara från ugnen.

Idag blev det makens val: Amarone della Valpolicella di Emilia 2010, 24,90€.  Fyllig, koncentrerad, tajt och intensiv. Underbar!

En riktigt kort tanke om utereklam

Visste ni att vi har en ny alkohollag på kommande? Vid årsskiftet träder den i kraft, och efter det är det bl.a. slut på utomhusreklam för även låg-alkoholhaltiga drycker. Som till exempel denna:

Bryggeriförbundets kampanj

Kunde man isåfall, när man ändå håller på, också förbjuda all världens Gina Tricot, HM, Cubus och dylika klädreklamer där enbart till synes perfekta, och snarast orealistiskt felfria kvinnor figurerar? Varför ska 10-åriga små flickor måsta utsättas för sånt dagligen på stan?

Victoria´s Secret -modeller

Tror ni inte att sånahär bilder påverkar de unga betydligt mer, och får dem att må sämre både psykiskt och fysiskt, än att se att en flaska Vina Maipo kostar 9 € (med, låt oss säga, en chilensk bergsutsikt eller solnedgång i bakgrunden) och sätter en guldkant på din oxfilé?

Jag undrar bara.

PS: Och jag är inte ensam om att undra, såg den här jämförelsen ursprungligen på facebook!

Ett vin och så går vi vidare

Svårt att komma igång igen tydligen. Men det beror mest på att vi tagit det ganska lugnt och att jag inte kännt att jag haft nåt att rapportera om. Här är dock ett vintips, eftersom det uteblev på fredag pga kalasutflykt till Kimito.

Gerard Bertrand Naturalys från franska Cotes du Rhone är ett riktigt trevligt ekologiskt rödvin, som kostar strax under 12 euro och är gjort på de för området typiska druvorna syrah och grenache. Smaken är lågmäld, varm och jordnära, och eventuellt snäppet mjukare än många andra rhone-viner. Vi drack det till höstens första köttgryta och kan inte annat än vara nöjda och belåtna.