Någon läsare kanske undrar ifall han inte borde börja i skolan redan, när han nu strax fyller sju. Jo, så borde det ju vara egentligen, enligt räknekonstens alla regler. Men nu är han en pojke som aldrig gått med strömmen, och vi kände oss inte redo för ettan ännu, utan bad om skoluppskov. I början kändes tanken jobbig, och att bemöta folks antaganden om att han börjar skolan var inte så roligt alla gånger. Men det var rätt beslut - han får vara barn en liten gnutta längre, han behöver det.
9 kommentarer:
Han är en så fantastisk kille!
Helt säkert rätt beslut, ni vet bäst. Vi har det också pirrigt idag :)
Lycka till med allt det nya! Kan inte ens föreställa mig hur man pirrar då förskolan början då det är jätte pirrigt inför dagisstart. /My
Vad skönt att det finns vettiga föräldrar som tänker på barnets bästa och inte bara skall ha barnet att snabbt snabbt växa och bli duktigt! Man är barn bara en gång. Det var klart värt att vänta, annars skulle han kanske inte ha fått något kärleksbrev heller:)
Pia, magkänslan säger så, jo. Och jag tänkte på er imorse faktiskt, hur gick det för fröken söt då?
My, tack! Egentligen kanske dagisstarten är en större omställning för både barnet och föräldern, men nog kändes det här rejält det också. Ny miljö, nya människor - efter så många år på det gamla trygga stället.
Muminmamman, snällt sagt, tack. Växer gör han ju så det knakar, men han är ganska barnslig ändå innuti - och ska ju få vara det också. Bäst att skynda riktigt långsamt tror jag.
Puss på er!
Puss tillbaka!
Våran bröt näst intill armen :) men annars gick det över förväntan!
Man ska skynda långsamt! Här har vi en till liten motströmmare som definitivt också behövde ett år extra för att mogna inför skolan. Bästa beslutet vi gjort som föräldrar tror jag!
Hoppas han kommer att trivas i förskolan!
Skicka en kommentar