31 jan. 2013

Saker jag tänkt på idag

1. Om kinesisk mat i Kina smakar likadant som kinesisk mat här, i säg, Gräsviken.

2. Låten Marry Me som Eurovisionsbidrag. Är den okej budskapsmässigt eller är den förkastlig? Är jag överhuvudtaget tillräckligt intresserad av hela showen för att orka ta ställning? Varför lyfts just denna låt fram, när det dräller av liknande i musikvärlden? Görs det ens bra biisin mer?


3. Psykmediciner. Varför anses det som en självklarhet att ta medicin mot en fysisk åkomma, men blir ett oerhört eldfängt ämne då det gäller det mentala eller själsliga? Lägg ännu till ordet barn, och folk har direkt en åsikt.

4. Vad vi ska äta ikväll. Lutar mot purésoppa och baguette, igen. Känns trist men det brister på inspiration och ork.




5 kommentarer:

Hanna sa...

Vad jag börjar tänka på med tanke på dina tankar:

1. Nej, inte alls. När vi var i Peking fanns det inte en enda restaurang som serverade kinamat likt den vi får i Finland... Vi åt mycket Peking anka, det var sjukt gott. Fast sån peking anka får man inte i Finland!

2.Jag tycker låten musikaliskt tilltalar mig, jag gillar trallvänliga poplåtar som fastnar på huvudet. Och jag tycker det är sooolklart att orden är menade ironiskt! Jag håller nog på Christa i Finalen.

3.Där satte du huvudet på spiken! För en psykisk sjukdom är ju lika mycket en sjukdom som en fysisk. Och det finns ju verkligen bra och fungerande medeciner som hjälper båda drabbade och de runt omkring. Varför är det månne så svårt?! Kanske för att det överhuvudtaget talas så lite om psyksiks ohälsa?!

4. Jag tycker puresoppa och batong låter jättegott. Det vill jag också ha till middag. Men jag orkar nog inte laga själv... Kanske jag får min snälla Man att kocka till mig?! :)

Nickby rapporterar sa...

Den mat som kallas kinesisk här i Finland, den är så långt borta från den mat som serveras i Kina att man inte riktigt ens förstår avståndet. Du måste åka till Kina och smaka, mycket smakar så himmelskt gott.

Jag har aldrig förstått det tabubelagda med psykmedicin, främst kanske för att jag inte personligen har sådana spärrar. Skulle jag, vilket jag har gjort, ätit psykmedicin skulle jag berätta det. Precis som jag kan berätta att jag just åt en dos antibiotika och en hel låda Burana 800.
Jag tror att människor ofta reagerar så starkt på tex. psykmedicin för att det rör vid något känsligt i dem själva. Antingen en skam över att de går på samma läkemedel eller en rädsla för att de borde göra det. Och reaktionen på psykisk ohälsa, alla reaktioner på ett annorlunda psyke bygger väl på skam, och skammen igen på det att det är skrämmande (för "friska") då alla inte följer de normer som finns.

Mia Forsberg sa...

På tal om vad du ska laga till middag kan jag varmt rekommendera följande: stek lite skivad rödlök i olja, tillsätt broccoli i munsbitsstorlek, låt mjukna lite. Häll i en skvätt vittvin, låt sjuda, salta med fiskbuljong, späd ut med grädde. Servera med pasta och skivad kallrökt lax som med fördel kan blandas med i såsen tillsammans med pastan helt till sist. Snabbt, enkelt och gott!

skrutte sa...

oj va fina, jordnära o bra tankar du haft idag. de inspirerade mig till många bra tankar. ett mycket skönt inlägg det här. så där äkta som livet är på nåt sätt. fint i all sin enkelhet.

och tanke nummer 3 är mycket tänkvärd.

Linda sa...

Hanna, roligt att mina tankar fortsatte utvecklas. Hos mig är de ganska korta, haha!

Nickby, det finns bara ett sätt att få reda på det där med maten antar jag. Men det lär ta några år innan jag skramlat ihop reskassan.
Och gällande psykmedicinerna så har du säkert rätt, som vanligt. Vi bor ju i ett grymt normativt land och den som sticker ur på minsta sätt, vilket det än må vara, får nog skämmas.

Mia F, det lät gott, ska prova!

Skrutte, mina tankar är nästan alltid väldigt jordnära. Högtflygande filosofier är jag för simpel för. :)